torsdag 25 mars 2010

Go Suomi med Rot, Rut och Rit

I dag gör en av mina favoritskribenter, SVD:s Sanna Rayman, ett försök att förstå varför samma Rut som så många vill tjära, fjädra och jaga ur stan i Sverige togs emot med öppna famnen i Finland.

Jag har bott i Sverige i nästan trettio år och varit svensk medborgare ungefär halva den tiden. Det gör förstås inte mig till en riktig svensk. Men som jag en gång fick mig påpekat har jag aldrig varit riktigt något annat heller (Finlandsvensk? Då är du inte ens en riktig finne.).
Egentligen tycker jag att det är rätt trevligt att vara både-och-och-varken-eller. Det ger mig samhörighet med fler, resonansbotten och en större frihet att välja läger efter eget huvud. Ingen skulle se mig som osolidarisk för vare sig osvenska eller ofinska åsikter. Vad kan man annat vänta sig av in- och utvandrare?

När det gäller RUT är Sverige kluvet. Det borde alltså inte vara någon konst att välja ett svenskt läger just i det ämnet. Ändå är det här en politisk fråga där jag hamnar helt i Finland. Jag förstår helt enkelt inte de svenska vänsterresonemangen. Varför är det mer omoraliskt om folk med höga inkomster använder avdraget och bättre om låginkomsttagare gör det? Hur kan man jämställa en skattereduktion med ett bidrag? Har staten egentligen rätt till alla mina pengar och ska det jag får behålla ses som en slags veckopeng? Varför är det föraktligt att städa och kratta löv och hedervärt att rensa avlopp och bygga garage?

I Finland är sambandet mellan arbete och moral fortfarande lika starkt som det var i Sverige på femtiotalet. Heder är att göra rätt för sig och bidragsberoende ett skamligt misslyckande. Den första kulturkrocken när jag flyttade till Sverige var de öppna resonemangen om fördelar och nackdelar mellan arbete respektive bidrag, den andra den minst lika stora öppenheten runt svartjobb. Båda delarna visar på en helt annan syn på staten än vad man har i Finland. Här är staten en curlingförälder. Någon man har förväntningar och krav på, men inte särskilt mycket respekt och tillgivenhet för. I Finland är självständigheten ny, Ryssland en skrämmande granne och välståndet nyare och mindre självklart. Ett resultat av det är att finländarna identifierar sig mer med sin stat. Ett annat är att klass inte ses som lika statiskt. Den som städer toaletter idag kan ha ett eget IT-företag i morgon.

Men oberoende av politisk hemvist och nationalitet är det vettigt att ha fokus på syftet när man diskuterar en reform. Syftet med Rut var inte att utjämna klyftorna i samhället. Då är det tämligen poänglöst att med triumf utropa att de inte gör det. Syftet var att göra svarta jobb vita, att ge den del av befolkningen som har för litet att göra en ingång på arbetsmarknaden samtidigt som den del som har för mycket att göra får möjlighet till avlastning. Hur skulle det vara att diskutera hur Rut har levt upp till ställda förväntningar istället för i vilken grad avdraget inte har haft en effekt det inte var tänkt att ha? Den som tycker att den meningen är knölig får en liten smak av hur jag känner det när jag läser den svenska vänsterretoriken när det gäller Rut. Den som istället nappar på mitt förslag kan med fördel börja med Li Janssons välskrivna och klarsynta artikel på Newsmill. På samma site kan man också få en till dos finlandsvensk Rut-syn signerad yours truly.

En Rutbloggare vars argument lämnar mig som ett levande frågetecken.
En Rutbloggare som får mig att dra en lättad suck.

2 kommentarer:

  1. Helena
    Känns förstås dystert att mitt inlägg har lämnat kvar frågetecken hos dig. Möjligen läste du ett inlägg som mer var en kommentar om en Tv-debatt än några av de inlägg är jag utvecklade min kritik.

    Att vi helt tydligt ser så olika på det handlar nog om att du menar att skatteavdrag inte är något att prata om medan jag ser tvärtom. Det finns ett visst skatteutrymme som används till x och y utgifter. Om intäktssidan minskar så minskar också utrymmet att betala samhällsservice, finansiera rimliga ersättningar för sjuka osv. (i huvudsak, undantaget ev "dynamiska effekter som oftast tenderar överskattas)

    Jag ser helt enkelt för många brister och behov som idag inte möts inom äldreomsorg, skola, sjukvård osv för att kunna prioritera ner det till förmån för RUT.

    Sen tycker jag inte att den del i RUT-debatten som handlar om nya jobb är något som med nödvändighet är en "vänsterdebatt". Även RUT:s allra kärleksfulla supportrar borde med sunt förnuft känna behov av samma fakta om hur många jobb som skapats som dess motståndare. En del har sagt 11.000, andra 900. Inte helt oväsentligt.

    Jag kan fullt ut förstå ditt ointresse för så kallad "fördelningspolitik" (det fanns förr i sverige...) Det där är ju en ganska stor skillnad mellan blocken och jag vill minnas att svenska folket ganska ofta markerar att de gärna se mindre, inte ökade klyftor. Har man den ambitionen är det aldrig fel att "kolla av" hur reformer man beslutar slår fördelningsmässigt. Jag vet, åter, att det inte är ett intresseområde för alliansen i någon enda fråga. För de rödgröna är det ganska viktigt.

    JAg tycker inte RUT-debatten ska kretsa kring "fula" eller "mindre fula" jobb.

    i all välmening :-)

    peter

    SvaraRadera
  2. Peter du ska verkligen inte känna dig dyster, för det är uppenbart att du är en sympatisk man som enbart förtjänar välbefinnande. Annars skulle du inte ha skrivit ett långt och utförligt svar på mitt litet nonchalanta frågetecken. Du har rätt i att det var TV-debattskommentaren jag läste och jag förstod verkligen inte ditt resonemang. Men nu när du har klargjort att du inte värderar RUT och ROT olika inser jag att du inte var ett lämpligt ”exempel”. Betyder det att du inte är för ROT-avdraget heller?
    Mina främsta argument för RUT och ROT finns inte i mitt blogginlägg. Jag tycker det är bra om vi skapar nya jobb och fint om nya företag kan växa fram inom den mer kvinnodominerade tjänstesektorn, men det jag verkligen, verkligen vill se det är ett folkligt fördömande av svartjobb och en bättre användning av de kompetenser vi har. Här får du en kortversion (den längre finns i min Newsmillartikel som jag länkar till i blogginlägget). Jag vill inte höra folk öppet prata om svartjobb – anlitar man någon svart ska man åtminstone ha vett att skämmas för det. Jag vill inte heller att vi alla ska behöva lära oss att lägga kakel, beskära äppelträd, bona golv och sy i knappar. Vi skulle ha ett mer effektivt samhälle om vi kunde anlita proffs för vårstädning, omtapetsering och dylikt och istället lade ner mer krut på våra jobb, barn, föräldrar, vårt politiska engagemang, etc. I vårt samhälle jobbar somliga regelbundet 80 timmar i veckan (inklusive det arbete man gör i sitt hem), medan andra knappt gör någon nytta alls. Ingendera av de här två ytterligheterna leder till lycka och tillfredställelse, plus att väldigt mycket av det arbete som utförs av folk som måste kunna allt blir amatörmässigt gjort och tar orimligt mycket tid i anspråk.

    Det är väl bra om vi får ett rikare samhälle (då får vi ju också mer att fördela), men det är ännu bättre om vi får ett hederligare och vettigare sådant.

    välmening right back at you :)
    Helena

    SvaraRadera