fredag 26 mars 2010

Varför får pojkar dåliga betyg?

Veckans Skolfrontsfråga lyder ungefär så här: Varför får pojkar lägre betyg än vad provresultaten indikerar? Några av svaren är ordning, uppförande, närvaro, lydnad och inlämningsuppgifter. I dag är ordnings- och uppförandebetygen inbakade i ämnesbetygen. I de två grenarna äger flickorna. Flickor är dessutom mer benägna att göra som de blir tillsagda och bättre på att prestera prydliga inlämningsuppgifter och lämna in dem i tid.

Alla lärare har haft gossar som utmärker sig genom att skolka, störa, komma utan material, skita i inlämningsuppgifter och strunta i de långa frågorna på prov. Många lärare har haft sådana elever som därpå valsar in och skriver MVG på ett nationellt prov. Antigossen jag beskriver är rationell i sin egen värld. Han kan redan tillräckligt, varför ska han bry sig om den där kärringens jävla stenciler? Dessutom är skötsamhet sådant som bara sänker hans status och gör hans liv tråkigare. Det är inte coolt att vara pluggis och det är inte kul att skriva inlämningsuppgifter.
Läraren som ger honom det lägre betyget är också rationell i sin värld. Givetvis är det så att en elev som gör minsta möjliga ger ett mer begränsat betygsunderlag än den som går på alla lektioner och fullföljer alla uppgifter. En antigosse utmanar dessutom lärarens auktoritet och påverkar arbetsmoral och arbetsro hos alla elever i klassen. Sist men inte minst uppfattar de skötsamma eleverna det som kränkande och orättvist när klassens slashas får ett toppbetyg. Alibit brukar vara raden i betygskriterierna om att "eleven ska ta ansvar för sitt eget lärande". Det ansvaret består enligt många lärare av att man gör som man blir tillsagd och lämnar in sina arbeten i tid – trots att det inte var läroplansförfattarnas intention.

Så vad ska vi göra åt saken? Behöriga, kompetenta lärare med tillräcklig tid att förbereda bra lektioner, högre grad av individualisering och elevdemokrati, ordnings- och uppförandebetyg och betygskriterier utan kryphål är några steg i rätt riktning. Dessutom behöver vi komma åt den manliga antipluggkulturen och återupprätta lärarens ledarskap i klassrummet, eller som Jan Björklund uttrycker det "i katedern". Så lyder mitt recept. Christermagister hyser liknande tankar och Fredrik Svensson gör en helt annan analys.

3 kommentarer:

  1. - Betygsunderlaget skall naturligtvis inte enbart utgöras av nationella prov utan en samlad bedömning av elevens prestation i ämnet, och detta fungerar säkert någorlunda könsneutralt för hög- och lågpresterande elever. Mitt intryck är dock att av de medelbegåvade eleverna får "tysta och snälla" flickor generellt sätt en generösare bedömning än "nonchalanta" pojkar för samma studieprestation. Dessutom är skolans miljö ofta direkt negativ för särbegåvade pojkar ("orättvist när klassens slashas får toppbetyg").
    - Den svenska utbildningsdebatten har tyvärr förts med genusfärgade glasögen, där flickors framgång förklaras av deras karaktär och flit medan deras tillkortakommanden sägs bero på diskriminering. Som exempel kan nämnas följande: Till skillnad mot gymnasiebetyget presterade pojkar bättre än flickor på högskoleprovet. I stället för att dra slutsaten att gymnasielärare möjligen undervärderade pojkar befanns högskoleprovet vara diskriminerande, varför det modifierades med tyngre vikt mot de delar där flickor lyckades bättre.
    - Till sist, jag tycker ärligt talat Du har en något negativ attityd mot pojkar ("valsar in och skriver MVG", "kärringens jävla stenciler", "utmanar lärarens auktoritet", "kränkande och orättvist när klassens slashas får ett toppbetyg"), och jag tror inte att den bidrar till ett bättre förhållningssätt till studier för de som skulle behöva det.
    Erik

    SvaraRadera
  2. Hej Erik,
    tack för din kommentar! Jag håller med dig om att tysta och "snälla" elever får en extra guldstjärna. Min lösning på det är betyg i uppförande och ordning. Det har man i Finland och det används sällan straffande (i stort sett alla får de högsta betygen), men bara genom att de finns hålls ämnesbetygen rena från sådant.

    Det du skriver om högskoleprovet är nytt för mig. Stämmer det att man "lagt tyngre vikt vid de delar där flickor lyckades bättre" av så kallade "rättviseskäl" är det orättvist och fel.

    När det gäller min attityd mot pojkar har du lagt in mer i texten än vad jag har skrivit. Det är inte mina egna reaktioner jag beskriver utan reaktioner som är allmänt förekommande.

    Som elev var jag själv definitivt den olydiga, oordentliga "pojksorten". I Finland där man har studentexamen gick jag ändå ut med toppbetyg. Det hade aldrig hänt i rättning-i-ledets Sverige.

    En elev som ifrågasätter och som inte villigt gör något som är meningslöst bara för att läraren säger så är enligt min mening en rationell och kritiskt tänkande varelse som förtjänar både respekt och gehör.

    SvaraRadera
  3. Här landar vi i samma slutsats!

    Jag är nyfiken på hur du ser på programmet. Anna Ekström säger en del saker som är anmärkningsvärda med tanke på vilken position hon har i regeringens jämställdhetsarbete. Eller är det FP:s hållning?

    http://lumaol.wordpress.com/2010/03/26/vad-vet-anna-ekstrom-om-betygskriterier/

    SvaraRadera