lördag 5 juni 2010

Än en gång fuskar forskare i betygsfrågan

eller kejsarens nya kläder.

Varför litar folk så blint på forskare? En forskare borde kasta sig ut i det okända med en fråga man vill ha svar på. Drivkraften borde vara nyfikenhet och alla resultat välkomna. Ungefär som när Poirot säger, ”visst kan jag ta mig an fallet, men det är inte säkert att ni kommer att gilla utfallet”. I verkliga livet verkar många forskare istället ge sig ut med en övertygelse eller åsikt för vilken de vill skaffa stöd och belägg. Därpå stöttar de upp sina argument med sina titlar istället för att redovisa vetenskapligt underlag och källor.

På DN debatt gjorde två pedagogiska forskare sig till talesmän för hela den pedagogiska forskningen för några veckor sedan. I artikeln framställs det ena subjektiva påståendet efter det andra som fakta.
”Betyg är och har alltid primärt varit ett urvalsinstrument”, är ett av deras tvärsäkra påståenden. Underlaget är följande: ”Studier visar att betygen trots, eller tack vare, inslag av lärarsubjektivitet ofta är bättre prognosinstrument för studieframgång än enskilda tester och inträdesprov.”
Om vi bortser från den förbluffande hypotesen att lärarsubjektivitet skulle kunna vara en orsak till att betyg är ett bra urvalsinstrument, finns det flera allvarliga problem med det här underlaget. Det har kommit många klagomål från högskolorna på betygen som urvalsinstrument. Om de fortfarande är ett bättre underlag än t.ex. högskoleprovet kan det lika gärna bero på att högskoleprovet inte är tillräckligt bra som på förtjänster i betygen. Men framför allt stödjer inget av det här deras högst subjektiva påstående. Att det finns studier som visar att betyg är ett bra prognosinstrument är inget stöd för påståendet att betyg primärt är ett urvalsinstrument. För eleven är betygen kvitto på måluppfyllelse, för läraren är betygen en piska att arbeta målstyrt, en piska att kontrollera måluppfyllelse och en kontroll av den egna undervisningen. Arbetar jag på ett sätt som innebär att mina elever når målen? Behöver jag öka tempot, sakta tempot, motivera mer, be om stödinsatser, använda annat material, etc.? Skolledningen får givetvis motsvarande information av betygen. För samhället är betygen en resultatkontroll av förd skolpolitik och resursanvändning OCH ett urvalsinstrument för högskolan och arbetsmarknaden. Vad bland allt det här är viktigast? Spelar det ens någon roll?

Nästa påstående är att utredningen är ett hafsverk och har jäktats fram, ett något förvånande påståenden efter all den kritik Jan Björklund har fått för att ha dragit fötterna efter sig i den här frågan. Den här gången är underlaget jämförelser med tidigare betygsutredningar. Ett exempel är arbetet på nittiotalet som tog två år. Den jämförelsen är befängd. På nittiotalet gick man från ett relativt betygssystem till ett målbaserat sådant. Det var en mycket stor betygsreform. Den här gången handlar det om att införa betyg enligt samma modell i ytterligare två årskullar. En utredningstid på sex månader framstår alltså som helt rimlig. Man kritiserar även utredningen för att det inte finns lika omfattande konsekvensanalys som i de tidigare betygsutredningarna. Igen en fullständig omläggning av betygssystemet kräver en omfattande konsekvensanalys. Att man inför betyg i ytterligare två årskullar är en mindre justering och då är det rimligt med mindre konsekvensanalys.


Till min stora häpnad satte den här subjektiva, illa underbyggda artikeln råg i ryggen på Maria Wetterstrand så hon började prata om Miljöpartiets "evidensbaserade" skolpolitik. Mängder av bloggare skrev inlägg där de hänvisade till forskningen. Frågan är bara vilken forskning? Den enda forskningsanknytningen är att artikeln är skriven av forskare. I artikeln hänvisar man inte till någon forskning. Man nöjer sig med att konstatera att det inte finns ”så mycket forskning i Sverige som explicit handlar om betyg”. Istället hänvisar man till ”tusentals vetenskapliga artiklar”. Är de av samma kvalitet som deras egen artikel förtjänar de att samla damm i någon källare, inte att ligga till underlag för politiska beslut med syfte att förbättra skolan.

Men så, lo and behold kom det en riktig forskningsrapport. En sådan där det finns ett riktigt underlag, riktiga källor och där utgångspunkten har varit en vilja att ta reda på, inte att bevisa att. Rapporten visar att tidiga betyg gagnar lågutbildades barn och ni kan läsa den här. Nu måste det väl ändå stå klart att kejsarna Christian Lundahl och Anders Jönsson är nakna?

Ledarartiklar om rapporten: UNT, SVD, DN
Blogginlägg: Mats Gerdau (M), Anna Lundberg (FP), Kristina Palmgren (FP), Rasmus Jonlund (FP), Pär Gustafsson (FP), Linnéa Darell (FP), Fredrik Pettersson (S), Christermagister, Liberati (FP), Per Altenberg (FP), Anders B Westin, Mikael Wendt (FP) och Björn Brändewall(FP).

23 kommentarer:

  1. Jag undviker sakfrågan men nappar på din tanke om forskarnas försök att ge sina argument tyngd genom att blåsa upp vetenskapens förmåga att ge enkla svar på komplicerade frågor. Det hela har urartat till ett politiskt spektakel och de djärva tolkningarna från bl.a. Björklund av Anna Sjögrens rapport är inget undantag:
    http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/ifau_-_institutet_for_arbetsmarknadspolitisk_utvardering/pressrelease/view/betyg-paa-laag-och-mellanstadiet-var-bra-foer-vissa-barn-men-inte-foer-alla-419061

    Jag tror att alla medel är tillåtna i den här debatten.

    SvaraRadera
  2. Aha! Var det den rapporten hon lutade sig mot, jag funderade faktiskt över var hon fått sin information ifrån men kände inte igen det.

    SvaraRadera
  3. Jag tror inte att jag heller behöver upprepa vad jag tycker i frågan. Jag tänkte i stället nappa på "den förbluffande hypotesen att lärarsubjektivitet skulle kunna vara en orsak till att betyg är ett bra urvalsinstrument". Jag tänker att hypotesen nog kan stämma... Om man satte betygen enbart efter objektivt bedömbara och mätbara kriterier så tror jag att felmarginalen skulle bli större. Det skulle ju innebära att betygen enbart visade vad eleven kunde prestera skriftligt under prov, och att man bortsåg från lärarens professionella bedömning under flera års nära samarbete...

    SvaraRadera
  4. Mats, det hela är både deprimerande och absurt. Ordet evidens är för mig draget i smutsen. Ordet forskning också. Men jag anser också att den här absurda forskningsdebatten visar på det allvarliga i att vi inte har en ordentlig resultatkontroll i skolan.
    Tänk ändå om vi hade haft kvar studentexamen… Då skulle vi ha haft ett så mycket bättre underlag för att diskutera när det är lämpligt att börja med betyg. Dessutom skulle vi ha ett facit att titta i om det nu blir betyg från sjätte klass. Blir det en minskning av snedrekryteringen och en höjning av kunskapsresultaten som man tror inom alliansen? Eller blir det utslagning och en sänkning av kunskapsresultaten som oppositionen befarar? Mindre tro och mer vetande.

    SvaraRadera
  5. Morrica, i en handvändning blev ju hela Miljöpartiets skolpolitik vetenskaplig.

    SvaraRadera
  6. Christer så tolkar inte jag subjektivitet. Vi instrueras sätta betyg med användande av all tillgänglig kunskap. Verkligen inte bara på grundval av skriftliga prestationer. Skolverket talar om ett lotteri och underkänner vår bedömning. Vi ger glädjebetyg, bakar in ordningsbetyg i ämnesbetygen och antagligen också våra personliga sympatier och antipatier.

    SvaraRadera
  7. Oj! Så tolkar inte jag saken alls! Jag tolkar det som att de vill skala bort allt som inte visar sig i de skriftliga proven. De klagar ju på att betygen avviker från de nationella proven.

    SvaraRadera
  8. Christer, du verkar vara av uppfattningen att det beror på att lärare vet bättre, men det förklarar varken varför vi rättar proven felaktigt eller varför betygen genomgående är högre än provresultaten.

    Min uppfattning är att den främsta orsaken är konkurrensen. Vi ger högre betyg av självbevarelsedrift. En annan orsak tror jag är den höga andelen obehöriga "lärare" och lärare som undervisar i ämnen de inte har behörighet för eller kan tillräckligt om. Det är inte lätt att sätta betyg på en engelsk uppsats när eleverna kan mer än läraren. Och det förekommer, det kan jag lova.

    SvaraRadera
  9. Visst är det också en del av sanningen, men min uppfattning är mycket riktigt att lärare vet mer om elevernas kunskaper och färdighter än vad som visar sig i de skriftliga proven. Att betygen genomgående är högre än proven kan förklaras med att kriterierna för de högre betygen ofta inte går att utvärdera genom prov, de mäts inte helt enkelt. Dessutom är en av mina stora uppgifter som speciallärare att förbättra kunskaperna hos de elever som misslyckas med de nationella proven så att de har tillräckliga kunskaper när de slutar grundskolan. Om inte betygen är avsevärt bättre än resultaten på proven är det alltså ett stort misslyckande!

    SvaraRadera
  10. Om en, eller två, eller fem elever lyckas uppnå bättre eller rent av mycket bättre betyg än NP indikerat så är det ju underbart. Men om en lärare, eller en skola, konsekvent, hela tiden, sätter högre betyg på sina elever än NP indikiret så finns det anledning att fundera på varför.

    Kanske är det så att skolan, eller läraren, faktiskt funnit en metod som lyfter eleverna så mycket på så kort tid. Då bör ju granskningen leda till en triumferande Eriksgata för berörd lärare, och den fantastiska metoden spridas över världen så att fler elever får del av den.

    Kanske är det så att läraren sätter högre betyg för att h*n råkar jobba på en skola där lärarens plats i hierarkin påverkas i hög grad av betygssnittet i lärarens klasser. Kanske är det så att skolan i fråga på ett eller annat vis uppmanar lärare att höja snittet, för att det påverkar resurstilldelningen från politikerna, för att det påverkar hur många föräldrar som placerar sina barn i skolan, anledningarna kan vara många. Och då finns det anledning att göra något åt detta, elevernas kunskapsnivå bör överensstämma med det betyg de får, annars trampar de igenom isen förr eller senare och det är de, inte skola eller läraren i fråga, som får ta smällen.

    Min poäng är att det finns många anledningar att titta extra på de situationer där diskrepansen är stor och frekvent, för elevernas skull i första hand.

    SvaraRadera
  11. Christer då ska läraren använda den kunskapen - att inte göra det är att brista i sin myndighetsutövning. Det är helt rimligt att några elever får högre betyg än de fick på NP, men dels säger Skolverket att vi glädjerättar proven, dvs att redan de resultaten är för höga, dels ser man över de senaste 15 åren en stadig och kraftig trend mot högre betyg. Den betygsinflationen kan inte förklaras med dina argument. Den kan förklaras med att höga betyg ger en skola gott rykte och hög rating, läraren gott rykte och god lön, nöjda elever, nöjda föräldrar och nöjda politiker.

    SvaraRadera
  12. Morrica, du har så rätt i att att betygsinflationen är skadlig för eleverna. De har rätt till de kunskaper betygen visar. Ibland behövs kunskaperna för att man ska klara sina studier, ibland behövs de för att man ska klara sitt vardagsliv. Men inflationen skadar förstås även de elever som går vid skolor där man sätter rättvisa betyg. Elever med inflaterade betyg går före dem tros att de har sämre på fötterna.

    SvaraRadera
  13. Helena, du uttrycker det så väl - betygsinflation är direkt skadlig på alla plan. Kunskapsrelaterande betyg borde förebygga detta, men eftersom målen är luddigt och otydligt formulerade och tolkningsutrymmet generöst blir utrymmet för inflation likadant, och kopplingen till status och ekonomi gör detta värre. Vi får se upp innan vi står där med komplett betydelselösa betyg.

    SvaraRadera
  14. Apropå forskare som tar sig munnen full och yttrar sig tvärsäkert i komplicerade frågor:

    http://www.sydsvenskan.se/sverige/article893689/Sen-skolstart-bakom-samre-testresultat.html

    SvaraRadera
  15. @Helena och Morrica; så sant, så sant. Jag säger inte emot, jag bara nyanserar, för faktum är ju att synen på att NP helt ska styra betygen redan finns och den riskerar att bli mer utbredd och rotad.

    SvaraRadera
  16. Morrica, det är tydligt att vi ser samma saker omkring oss. Ingen förtroendeingivande trend. Antingen måste det till en strikt resultatkontroll eller också måste vi få bort konkurrensen mellan skolor. Så här kan vi i varje fall inte fortsätta.

    SvaraRadera
  17. Mats, jag läste artikeln och håller med. Borde inte forskare som ständigt kullkastar tidigare forskares teorier vara motsatsen till tvärsäkra? Brukar det inte vara en massa å ena sidan, å andra sidan, vissa studier, men andra studier...? Det vill jag ha tillbaka, den där häftiga världen full av nya insikter, men där inget är stämplat och klart.

    SvaraRadera
  18. Christer, jag kände igen din verklighetsbeskrivning också, men skolor och förutsättningar varierar mycket. När det gäller NP tycker jag att det är okej att det styr i engelska för provet är bra och täcker nästan alla kriterier. När det gäller svenskan är jag inte alls lika nöjd.
    När det gäller engelska uppstår den absurda situationen att vissa lärare är besvikna över att deras elever får M på NP. De vill inte ge de där slashasarna högt betyg, för de har ju lärt sig sin engelska utanför skolan och inte gjort sina läxor.

    SvaraRadera
  19. Jag känner igen den här diskussionen från tidigare, men måste säga att den är mer nyanserad nu än tidigare. Och jag tror jag vet vad det beror på.
    Äntligen börjar vi inse att vi inte har något på fötterna överhuvudtaget.
    När tom Ni anser att forskningen är bedrövlig.

    Med flera olika system i delar av Sverige hade vi för länge sen fått empiriska svar på frågor som är alarmerande akuta.

    Nu har vi facit. En trolig betygsinflation, en kunskapsnivå som klart backar jämfört med övriga Europa och speciellt grannlandet Finland. Ingen forskning, kulturrelativister som styr och ställer, fördomar om kunskap i folkmun.
    Jag kan förstå att Ni snart också börjar se Er om efter kläder.

    SvaraRadera
  20. Såg däremot ett mycket intressant inslag i CBS 60 min om en speciell internatskola i Washingtons värsta distrikt, där man lottade ut platser för elever utan gallring, vilket ledde till ett enormt lyft för de barn från slummen som fick tillträde dit: Jag tror den hette SEED. Kolla upp. Stämde hälften så var iden fantastisk...

    SvaraRadera
  21. Kristian, vilka NI är det du menar?
    Jag retar upp mig på forskare som pallar upp sina åsikter mot sina egna titlar. Här handlade det om pedogikforskare sist var det en genusforskare som gjorde mig förtrytsam.
    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/04/argumentation-i-glasogon-och.html

    SvaraRadera
  22. Nu har jag sett inslaget om Seed. Wow. Tack för tipset. Jag ska visa det för min klass genast när nästa termin börjar.

    SvaraRadera
  23. Ni (flåt uttrycket) är de, som jag tidigare diskuterat det här med betyg och deras värde med.

    SvaraRadera