fredag 24 december 2010

God Jul

På julafton passar det sig inte att gnälla över SKL och Beatrice Ask. Innan jag sätter på julbastun och går på julens långpromenad bjuder jag istället på två av mina bästa julrecept och ett youtubeklipp som sätter rätt ton för helgen och som ingen borde missa. Jag hittade det i Christian Schickhardts förträffliga blogg: Don Christo. Tack Christian och God Jul!


FINSK KÅLROTSLÅDA

2 Stora kålrötter
1 tsk salt
½ liter vatten + buljongtärning
2 dl grädde
1 dl skorpsmulor
2 ägg
2 – 3 msk sirap
1 tsk ingefära
1 tsk muskot, aning vitpeppar
Skala och finfördela kålrötterna. Koka bitarna i grönsaksbuljong. Mosa kålrotsbitarna, tillsätt allt det andra, hyvla tunna skivor smör ovanpå, strö över skorpsmulor, grädda i 200 grader i en timme.

ROBERTOS KAKA

100 g smör
200 g mandelmassa
2 ägg
2 rågade dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 dl russin
6 finhackade torkade aprikoser
2 msk konjak

Smörj och bröa liten rund bakform, helst med löstagbar botten.
Smält smöret, låt svalna, riv mandelmassan grovt.
Vispa ägg och socker pösigt, häll i smör, vänd ner mandelmassa
Blanda vetemjöl med vaniljsocker, russin och aprikoshack. Rör ner i smeten.
Grädda i 160 grader 45 – 50 minuter. Låt stå i två dagar innan servering.


fredag 17 december 2010

Från Saab och Volvo till Sexköpslag?



I tio år, dvs så länge den har existerat, har sexköpslagen varit en flitigt marknadsförd exportprodukt. Man kan fråga sig varför man med sådan iver och kraft försöker sprida en lag till andra länder. Man kan också fråga sig hur det kom sig att exporten startade genast lagen togs. Det verkar så mycket mer både sympatiskt och konstruktivt att försöka lära av andra länders rättssystem än att trycka ner sitt eget i halsen på resten av världen. Det är också minst sagt märkligt att lobba för spridning av en lag innan man har haft någon möjlighet att undersöka effekterna.
I tisdags hade Anna Hedh och Margareta Winberg en debattartikel på Brännpunkt med rubriken "Vi tar strid mot sexhandeln i Europa". Med tanke på att de har fäktat mot samma väderkvarnar i tio år är rubriken absurd. Så här beskriver de den decennielånga processen:
"Vi har gått från att ha blivit hånade och skrattade åt, till att sitta vid förhandlingsbordet där motparten tvingas förhandla med en stark, svensk socialdemokrat, Anna Hedh, som är Europaparlamentets förhandlare i denna fråga. Vi har på drygt tio år, genom opinionsarbete, lyckats förändra synsättet en smula hos EU:s makthavare."

Vilken arrogans att uppfatta EU som en arena där lilla Sverige ska mästra och tillrättavisa övriga Europa. Och vad är det för synsätt man har förändrat? Ingen är inne på att kriminalisera sexköp. Trafficking har det däremot hela tiden funnits lagar mot i Europa. Orsaken till att man nu motvilligt har slagit in på gemensam lagstiftning - något som de flesta EU-länder vill undvika i möjligaste mån - är att människohandel och trafficking är brott som sträcker sig över gränserna och är svåra att få bukt med utan internationellt samarbete och gemensamma förhållningssätt.

... En motpart som tvingas förhandla med Anna Hedh ... tja efter att ha läst artikeln skulle inte heller jag sätta mig vid ett förhandlingsbord med den damen annat än under tvång - även om det knappast är hon som har skrivit den. Åtminstone får man hoppas att hon inte skulle smickra sig själv i alla tonarter i tredje person i en debattartikel.

Här får vi en inblick i politiskt maktspel i ett parti där makten är 'up för grabs'. Genom att grovt smickra Anna Hedh och dessutom lägga hennes namn först under artikeln förstärker Margareta Winberg alliansen mellan dem och sätter Hedh i tacksamhetsskuld. Undrar vad det är för position Winberg har siktat in sig på?

Det främsta syftet med artikeln är förstås att skaffa makt och prestige. Samma syften har även sexköpslagen. Den svenska självbilden är att vi är världens mest jämställda land. Den rollen är viktig för oss och den måste ständigt återerövras om vi inte ska bli om sprungna. Eftersom det främsta syftet med Sexköpslagen är att förstärka och bekräfta bilden av Sverige som ett föregångsland på jämställdhetsfronten får lagen inte ifrågasättas. Därför kan den inte utvärderas annat än med en lång rad villkor och förbehåll och en i förväg angiven slutsats. Därför struntar man högaktningsfullt i vad sexsäljarna själva tycker och önskar.

Att man på detta otillständiga sätt vill massera vårt nationella ego är illa nog. Vi behöver växa upp och inse att Sverige är ett land bland alla de andra.
Men till skillnad från när vi inbillar oss att vi är mer framstegsvänliga, mindre främlingsfientliga eller har bättre sjukvård än andra kommer det här envetna fastklamrandet vid en diskutabel självbild som jämställdhetsföredöme med en fruktansvärd prislapp. På grund av den självbilden är vi oförmögna att diskutera och problematisera begreppet jämställdhet. På grund av den självbilden klamrar vi oss fast vid en bild av kvinnan som offer och mannen som förövare. Nu har vi dessutom introducerat en morallag som har gjort vårt land mindre liberalt och mer moralistiskt, fördömande, hycklande och förljuget. Den har inskränkt våra friheter i ett fall där friheten inte inkräktar på någon annans frihet - en klassisk definition på var liberalismens gränspålar ska sättas ner. Allt under parollen att det är fel att sälja sin kropp. Snacka om storebrorssamhälle! Ska vi utgå ifrån vad som är fel är det mer rimligt att man förbjuder rökning, alkohol, bacon och wienerbröd. För röker, super eller äter vi oss sjuka måste våra grannar betala för det, så friheten att missköta vår hälsa inkräktar ju faktiskt på andras frihet betydligt mer än om någon av fri vilja säljer en sexuell tjänst.

Mahatma Gandhi sade så här: "Frihet är inte värd att ha om den inte omfattar friheten att fela." Jag skulle vilja gå ett snäpp längre och säga: Vad i helskotta har man för slags frihet om man inte har friheten att fela?




Media: Gårdagens replik på Brännpunkt: "EU säger nej tack till svensk morallag." undertecknad Alexander Bard, Camilla Lindberg, Carl Johan Rehbinder, Malin Westberg och yours truly. De två damernas kraftfulla svar hittar ni här.

Bloggar: In Your Face, Gretas Svammel, Motpol, Tantrablog, Camilla Lindberg, genusnytt, gothbarbie, Amelia Andersdotter, Torbjörn Jerlerup, Vakare, Alltid rött alltid rätt, Per Pettersson, Patriarkatet i Blodet, Per Billing, 100 sekunder, Den hälsosamme ekonomisten, Reformera sexköpslagen, Zac's huvud på ett fat, felväsendet,

torsdag 16 december 2010

Loggboksinlägg från Björklunds Atlantångare




Torsdagen den 16 december, 17.16. Måttlig nordvästlig vind, dålig sikt, sextanten ur funktion och kaptenen berusad under däck. Men vi har nya länspumpar, uppdaterade sjökort, loggböckerna är i ordning och radion fungerar bra.


Man tycker ju att en skolbloggare borde ha varit flitig de senaste veckorna. Gudarna ska veta att det har funnits material att skriva om. Först Pisa-rapporten och sedan den förutsägbara uppsjön av kommentarer och rekommendationer. Jag har läst och jag har skrivit, faktiskt nästan varje dag trots den jättearbetspuckel vi lärare har den här tiden på året, men jag lyckades aldrig få fram precis det jag tyckte så att jag själv blev nöjd. I slutändan blev det en artikel som var för lång för att skicka till någon tidning. Den finns nu på Newsmill.

Där skriver jag om den Atlantångare som trots alla pumpar, nya sjökort och vattentäta skott närmast för tankarna till Titanic och Lusitania - de enda atlantångare jag kan namnen på. För om vi inte lyckas skaffa oss en nykter och kompetent kapten och om vi inte lär oss att använda sextant finns det stor risk för att vi går på grund istället för att komma i hamn. Och vad händer då med vår dyrbara last?



Media: DN, Metta Fjelkner skriver vasst och engagerat i SVD, en klok och läsvärd lärarartikel hittar ni i GP, Expressen, Aftonbladet, Johannes Åman i DN och PJ Anders Linder i SVD.
Bloggar: Tankar om skolan i media 1, 2, Morrica, Jan Lenander, Tysta Tankar, Kristina Palmgren, Christermagister, Rasmus Jonlund, Gabrielle Peteri, Lotta Edholm, Lars Björndahl, Ekonomistas, Ny i Svenska Skolan.

söndag 12 december 2010

Lärarhelg i betygstider

Igår var det Luciafirande och Öppet Hus på min dotters skola. De satsar verkligen på musiken på Vammarskolan. Kören tränar året om, alla talanger sätts i arbete och de två musiklärarna ger järnet. Min dotter nålade upp storasysters Lucialinne med säkerhetsnålar, sjöng, spelade gitarr och sålde sockerkaka.

Idag har jag skottat taket, bakat en enorm massa saffransbullar med mandelmassa, rättat uppsatser, svarat på föräldramejl, letat julklappar på Internet, lagat mat och städat. Det låter inte så kul, men utsikten från vårt tak är vidunderlig och solen sken, bullarna blev fantastiska (extra mycket saffran och mycket fyllning med mandelmassa, färskriven mandel, russin, kardemumma, smör och socker), maten var god och det är trevligt att ha det litet städat. Men gladast blev jag ändå över uppsatserna. Mina jag-hatar-att-skriva elever hade alla skrivit mer än den obligatoriska sidan, med text på varje rad. De hade dessutom skrivit hela raden ut och normal textstorlek. Riktigt bra saker dessutom. Hela klassen hade skärpt sig med skrivregler och stavning och några hade skrivit riktigt tänkvärda, roliga och kluriga texter. Det ni, med en kopp kaffe och en saffransbulle som man måste hålla rätt vänd för att fyllningen inte ska trilla ut.

En sådan stund känns det rätt okej att betygen ska vara satta i morgon.



Har ingen vinterbild från taket, men det är minst lika vackert nu. :)

tisdag 7 december 2010

Lärarförbundet slåss mot väderkvarnar

I går när jag äntligen hade tid att uppdatera min blogg och läsa några av mina favoritbloggar fick jag klart för mig att ett av mina egna blogginlägg är uppe för debatt. Det handlar om ett inlägg där jag ifrågasätter Eva-Lis Siréns mandat och motiv för att samarbeta med Anders Knape i försvar för det kommunala huvudmannaskapet.

LR:s presschef nämnde inlägget i sin blogg Tankar om Skolan, men några timmar senare var rekommendationen borta. Nu har det här tagits upp på Dagens Opinion och Zoran Alagic förklarar att han fick uppmaningen att rensa i bloggen av sin chef. Man får också förstå att det skedde efter påtryckningar från LF.

Det hela är rätt ironiskt. En konsekvens av kommunaliseringen som jag sörjer alldeles speciellt är att lärarkåren blivit så tyst och undfallande. Den här rättningen i lärarleden innebär att missförhållanden kan pågå länge utan att uppmärksammas. Den innebär också att vi lärare blivit allt sämre föredömen för våra elever. Hur ska vi kunna lära ut demokrati, civilkurage och ansvar om vi inte praktiserar sådant själva?
Det ligger en slags bitter ironi i att Lärarförbundet faller in i SKL:s tradition av att tysta missnöje och debatt. Detta strax efter att man i ohelig allians med denna illa sedda huvudman och arbetsgivare stuckit broderförbundet LR i ryggen och vantolkat sina egna medlemmar.

Vad var det då jag skrev som behövde censureras? Tydligen är det slutmeningen som väckt mest anstöt: ”Vore jag medlem i Lärarförbundet skulle jag inte bara be att få tillbaka medlemsavgiften, jag skulle baske mig kräva skadestånd. Skadestånd och Eva-Lis Siréns huvud på ett fat.” Uttrycket att begära någons huvud på ett fat är både frekvent och nött. Det används för sådant som hämnd, straff, negativ konsekvens. Just i det här fallet är det som ligger närmast till hands Siréns avgång. Tanken att det skulle tolkas bokstavligt är absurd.
Jag menar att Eva-Lis Sirén i sin roll som ordförande för Lärarförbundet har svikit sitt uppdrag på ett avgörande sätt och därför gjort sig förtjänt av kritik. Istället för att framföra sina medlemmars önskemål och driva deras frågor mot en arbetsgivarpart har hon ingått en ohelig allians med arbetsgivaren och dessutom missrepresenterat sina medlemmar.

Det är inte lärare som skriver vad de tycker som är din motpart, Eva-Lis Sirén. Tvärtom är ditt uppdrag att hålla mig och sådana som mig i handen och mota undan Anders Knape med högaffeln. Vad i all sin dar är poängen med att göra tvärtom?



Bloggar: Mats i Tysta Tankar var den som fick mig på spåret. Ett annat fackförbundskritiskt inlägg i min blogg.

måndag 6 december 2010

L’enfer c’est les autres

Jag är verkligen tacksam över att förra veckan är överstökad. I måndags var det möte på socialtjänsten, ett långt utvecklingssamtal, borgerlig grupp och kommunfullmäktige, på tisdag var det dags för tandoperation och fler långa möten, onsdag värktabletter och snöskottning, torsdag, mer värktabletter, ytterligare ett utvecklingssamtal på 1,5 timme, en skräckfärd i snöstorm till Linköping, möte med Liberala Kvinnor, ny skräckfärd hem, kort natt och på fredag ytterligare en nagelbitare i snöstorm till Uppsala och min svärfars begravning. När jag tänker tillbaka på veckan är den emellertid präglad av något annat än de fysiska strapatserna.

Stilistiskt skulle det passa bra att skriva några tänkvärda rader om människans godhet och värme här, men det var tyvärr inte en sådan vecka. Det här var en vecka då både naturen och människan visade sina sämre sidor - eller också var det en vecka då jag var mer benägen att se just de sidorna. Jag såg en kollega sälja ut rättskänslan för egennyttan, jag såg en politikerkamrat markera avståndstagande på små nålprickiga, subtila sätt, jag såg en annan agera genomtänkt och utstuderat för att få mesta möjliga nytta av andra för sin egen politiska karriär. Feghet, själviskhet, manipulation, flocktänkande, rädsla, illvilja, ovänlighet. ... Det känns som om jag har kunnat tjuvkika in i människors hjärnor och mest bara sett otrevligheter hela veckan.

I sådana situationer brukar min far säga att människan mot människan är en varg. Han säger det nästan belåtet. Jean-Paul Sartre uttryckte samma sak så här: L’enfer c’est les autres (helvetet är de andra). Både min far och Sartre har rätt - just min far har rätt mycket ofta - men samtidigt är det lika sant att säga att himmelriket är de andra och att människan mot människan är en kamel som outtröttlig och osjälviskt bär sin nästa genom öknen.

Vad får människan att visa sina bästa sidor och vad framkallar det sämsta i oss? Varför premierar flocken så ofta lydnad, egennytta, feghet, vad än Stefan Einhorn säger om snällhetens lönsamhet? I vilket klimat frodas mobbning, trakasserier och hackordning? Hur odlar man civilkurage, vänlighet och omtanke? Frågor som är högst relevanta för politiker. Varför ägnar man sig åt politik? För egen eller andras nytta? Vilket samhälle lagstiftar och styr man fram? Vad är receptet på en bättre värld?

Men ändå bleknar politikerns roll bredvid lärarens. Varje dag i varje klass sår vi allt det här. Vi sår och alla andra skördar.