lördagen den 31:e mars 2012

Medicinisk skrämselpropaganda mot transsexuella


I debattartikeln ”En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far”, skriver Marc Bygdeman (professor emeritus vid kvinnokliniken Karonlinska Institutet) på DN-debatt om en rad saker som han inte tycker är rimliga. De kan alla sammanfattas med att Bygdeman inte tycker att det är rimligt att transsexuella ska kunna få barn. Några motiv till varför det är orimligt ger Bygdeman ingenstans i artikeln.

Det första scenario Bygdeman vänder sig mot är om en transsexuell låter frysa ner spermier eller äggceller , genomgår kirurgisk korrigering och därefter genom surrogatmödraskap blir förälder.
 ”Det betyder att en man som bytt kön till kvinna kan bli far och en kvinna som bytt kön till man kan bli mor. Skall detta vara en fri rättighet? Enligt min uppfattning är en sådan rättighet inte rimlig.”
Nästa scenario är att man byter kön utan könskorrigerande ingrepp. Inte heller i det här fallet tycker Bygdeman att det är rimligt att man får bli förälder: ”Har man fått ändrad könstillhörighet (personnummer) med till exempel bara hormonbehandling, alltså utan könskorrigerande ingrepp, kan personen utan någon prövning sluta med denna behandling, bli fertil och med kvinnlig könstillhörighet bli far och med manlig könstillhörighet bli mor. Inte heller detta är enligt min mening rimligt.”

Det enda scenario där Bygdeman vill ge transsexuella rätten att bli föräldrar verkar vara om de går med på att leva i förnekelse. Men på vilket sätt samma person skulle bli en mer lämplig förälder genom att leva ut en livslögn gör Bygdeman ingen ansats att förklara.

Det här är illa nog, men lågvattenmärket i artikeln är när Bygdeman varnar för att transsexuella män som inte genomgått någon könskorrigering kan komma att ställa till med skandal i dambastun på badhuset. ”Det finns också en social aspekt. Det finns flera aktiviteter, till exempel badinrättningar, som är uppdelade efter kön. Eftersom könstillhörighet endast bestäms av personnummer kan en man utan kirurgisk korrigering men med kvinnligt personnummer begära att få tillträde till den kvinnliga avdelningen. Är det önskvärt?”

Bygdeman tassar farligt nära yttrandefrihetens gränser med den här skrämselpropagandan mot transsexuella. En skrämselpropaganda som har stora likheter med den som förr var så vanlig mot homosexuella, där man anförde att homosexuella försökte ”omvända” barn och tonåringar till sin läggning och att man därför borde se till att barn inte kom i kontakt med homosexuella. Något som var osant, som ställde till med stor skada och kraftigt begränsade homosexuellas friheter och rättigheter.  Om det nu någonstans i vårt avlånga land skulle hända något så osannolikt som att en transsexuell går in i damduschen och gör helikoptern är jag övertygad om att både damerna och personalen i fråga kan hantera situationen. Precis lika väl som jag och min 16-åriga dotter kunde hantera en naken tysk man med långt vitt hår och stor kulmage i spa-anläggningen på vårt hotell i München för några månader sedan. Det som gjorde den situationen extra humoristisk är att han förebrådde mig för att jag som var iklädd sedesam baddräkt inte satt på en handduk i bastun. Orsaken till det var att någon hade snott min handduk. När han fick veta det hämtade han mig en ny från receptionen. Den lämnade han fram med en ytterst chevaleresk gest, helt obrydd av sin nakenhet. ( Det gillade jag. Vi har blivit alltmer amerikaniserade i vårt avståndstagande från våra kroppar i Sverige. Jag längtar tillbaka till det sjuttiotal då vi solade topless, skrotade behåarna och då det knappt fanns baddräkter till salu för barn under skolålder. )

Det här med transsexualitet och könsbyten, det finns många som har svårt att greppa det. För den som upplever en balans mellan sin inre och yttre person, för den som passar in i samhället, tillhör normen är det svårt - för att inte säga omöjligt - att helt leva sig in i vad det innebär och hur det skulle kännas att vara född i fel kropp. Genom att fråga och lyssna kan vi närma oss en förståelse, men det som är främmande, det man inte förstår väcker ofta rädsla och avståndstagande. Rädda och avståndstagande människor talar inte i frågor utan i utropstecken, och därmed förstärks både fördomarna, avståndet och rädslan.  Dessutom söker man trygghet i gruppen, i att flera tycker likadant, och så ökar fördomarna, rädslan och avståndet ytterligare några snäpp. Farliga, kontraproduktiva, men högst begripliga reaktioner, lika begripliga som den vrede och indignation som många transsexuella manifesterar när de möter bigotteriet.

Någon som verkar ha förstått de här mekanismerna är Hanna Söderström, själv transsexuell. Hon har skrivit många artiklar om transsexualitet (SVD, Newsmill  blogg) och de präglas alla av en vilja att upplysa, att minska avståndet och rädslan.  Jag tror att hon gör stor nytta med det tillvägagångssättet. Hon visar också att hon lyckas leva sig in i rädslan och avståndstagandet, att hon inte fördömer den som fördömer henne. För det är hon värd en stor eloge. Med större indignation, men med stor skärpa och auktoritet skriver Amanda Brihed (DN-intervju, SVD Brännpunkt, Newsmill och blogg). Bloggaren Trollhare är ytterligare ett starkt lästips för den som vill öka sin förståelse för och kunskap om transsexuellas verklighet i dagens Sverige.

Avståndstagande, rädsla och fördomsfullhet är som sagt begripliga reaktioner på det som är främmande och svårgreppbart. Men författaren till den här artikeln är inte vem som helst. Han är professor emeritus vid kvinnokliniken vid Karolinska Institutet och han anger att han både haft professionella samtal med och opererat många transsexuella. Han har alltså både utbildning och en professionell roll som förutsätter kunskap, förståelse och ett professionellt förhållningssätt till transsexuella. Hur kan det vara förenligt med åsikter som Bygdemans? Åsikter som han dessutom inte håller mellan skål och vägg utan publicerar i landets största dagstidning.  Bygdeman citerar ironiskt nog lagen om genetisk integritet (2006:351): ”läkaren skall i dessa fall pröva om det av medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att behandlingen äger rum och att det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden”.  Uppenbarligen anser han att den lagen ger stöd för hans bigotteri.
... Det skrämmer mig mest av allt.

Bloggar: Det Progressiva USAAllt om Ingenting, Lukas Romson, Trollhare.












78 kommentarer:

  1. "Det enda scenario där Bygdeman vill ge transsexuella rätten att bli föräldrar verkar vara om de går med på att leva i förnekelse. "

    Det är ju bara en livslögn om man anser att transsexuella faktiskt har ett annat kön. Anser man istället att de har en mental störning som får dem att tro att de har det motsatta könet de är födda med så innebär ju kravet att man kräver att de inte lever i en livslögn, utan faktiskt erkänner att de har en störning, men att de får göra vad de kan för att hantera denna.

    Ungefär som vi inte skulle säga att någon som är övertygad om att hans sanna identitet är Napoleon Bonaparte inte lever i en livslögn om han faktiskt tvingas erkänna att han inte är den förste kejsaren av Frankrike.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast så funkar det ju inte. Könsidentiteten sitter i hjärnan och en TS-kvinna har samma hjärna som en biologisk kvinna. Det är kroppen som inte synkar med hjärnan vilket beror på att kroppen och hjärnan utvecklas under olika perioder i graviditeten (och alla hjärnor är kvinnliga från början). Du hittar ingen Napoleon-hjärna så jämförelsen är inte verklighetsförankrad.

      Radera
    2. Kära Anonym: Eftersom den medicinska vetenskapen inte delar din syn på transsexuella så är det nog du som inte är helt verklighetsförankrad.

      Radera
  2. Jag håller med dig Helena. Bygdeman tycker att vissa saker är otänkbara och sådana personer har alltid existerat även om utvecklingen oftast har gett dem fel. Polyamori är en ny tendens på ingång i Sverige och där kan samma orimlighetsresonemang föras men även där är framtiden oundviklig. Inga skäl kan anföras mot polyamori som inte är djupt moralistiska och tar sats i gammalt sexualtänkande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vanligt i individualismens och liberalismens namn glömmer, förtränger, undanskjuter barnens perspektiv av rent sexualegosistiska skäl!

      Radera
    2. Det håller jag inte alls med om att man gör. Barnens perspektiv skall ses och det på individnivå. Att ett barn får en god uppväxt är alldeles för viktigt för generaliseringar och procentsatser.

      Jag gissar att det du refererar till är omvärldens eventuella fördömande och intolerans. Boten här måste vara att öka toleransen och förhindra trakasserier och stigmatisering.

      Radera
  3. Anonym, det här är inte ett område där man är hänvisad till att "anse" det ena eller det andra. Det finns forskning. Som min debattvän Anders B Westin (http://musiksignaler.wordpress.com/) förklarar mycket bättre är inte naturen särskilt intresserad av normalitet. När det gäller kön finns det alla varianter.

    Men framför allt skulle en värld där vi i mindre utsträckning ägnar oss åt att "anse" saker om varandra och istället lyssnade och gav varandra tolkningsföreträde när det gäller den egna situationen vara en väldigt mycket fredligare och behagligare värld för oss alla.

    SvaraRadera
  4. Bertil, tänk om vi kunde få ett samhälle där individens frihet sträcker sig ända fram till det ställe där den inskränker någon annans frihet? Där vi nöjer oss med att ha synpunkter på sådant vi har anledning att ha synpunkter på? Vilken underbar utopi...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste se allt utfrån naturens oändliga och komplicerande variation. Inte vara stängd i din egen kultur, Helena. Om tre personer är med om det vem skadas då av polöyamori?

      Radera
    2. Jag tycker inte att vi har något att skaffa med myndiga människors kärleksliv så länge det inte finns några offer. Ibland är det emellertid inte helt solklart när det finns eller inte finns offer.

      Radera
  5. ”Det betyder att en man som bytt kön till kvinna kan bli far och en kvinna som bytt kön till man kan bli mor. Skall detta vara en fri rättighet? Enligt min uppfattning är en sådan rättighet inte rimlig.”

    Marc ger här alltså ingen motivering till varför detta inte skulle vara rimligt, vi förväntas bara känna samma sak som han, utan att reflektera över saken logiskt. Det låter som att han tycker att det finns något som är naturligt. kanske finns det många som reagerar känslomässigt genom att tycka illa om hela tanken på könsbyten osv som håller med honom utan att reflektera, men om man är mer filosofiskt och logiskt tänkande så är inte hela saken utredd. Om vi ska tala om barnens situation så behöver vi mer fakta på bordet.
    Han låter som en fundamentalistiskt kristen som tror på en given skapelse ordning. Människan har dock fått en hjärna av Gud (om man nu tror det) och bör använda den till att göra denna värld så bra som möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personligen var jag först skeptisk till att transsexuella skulle kunna bli föräldrar, eftersom jag inte hade så mycket kunskaper inom ämnet. Jag såg till att läsa på, och nu är jag inte längre skeptisk. Jag anser det vara en rättighet att kunna bli biologisk förälder. Dock anser jag också att om man känner sig inskränkt har man en skyldighet att leta efter kunskap och bilda sig en uppfattning, och när jag ser hans artikel så tycker jag att det ser ut som om han tror att vi ska tänka att han har en poäng bara för att han har en fin titel, för han lägger inte direkt fram några argument... Pinsamt med andra ord. Han är i sin rätt att ha en åsikt, men han motiverar den mycket vagt, och därför känns det mer som ett onödigt påhopp än som ett nödvändigt eller intressant inlägg i debatten.

      Radera
    2. Anonym, jag uppfattar bristen på argument på precis samma pinsamma vis. Han uppfattar att hans titel ger honom ett tolkningsföreträde. Men det titeln i själva verket ger honom är ett utökat ansvar att motverka fördomar och förebygga lidande. Det är just hans titel och yrkesroll (eller förflutna) som gör den här artikeln så chockerande.

      Radera
  6. @Anonym.

    Läs de artiklar som hänvisas till, där tas det du missförstår upp.

    SvaraRadera
  7. Anonym, jag instämmer i din tolkning och finner det förvånande att en medicinsk forskare inte grundar sina åsikter på en insikt om naturens oändliga och komplicerade variation.

    SvaraRadera
  8. Jag repeterar: som vanligt i individualismens och liberalismens namn glömmer, förtränger, undanskjuter man barnens perspektiv av rent sexualegosistiska skäl!

    SvaraRadera
  9. Då repeterar jag mitt svar: Det håller jag inte alls med om att man gör. Barnens perspektiv skall ses och det på individnivå. Att ett barn får en god uppväxt är alldeles för viktigt för generaliseringar och procentsatser.

    Jag gissar att det du refererar till är omvärldens eventuella fördömande och intolerans. Boten här måste vara att öka toleransen och förhindra trakasserier och stigmatisering.

    SvaraRadera
  10. Helena, vilket viktigt inlägg. Det du gör är att belysa det faktiska problemet, nämligen fördomarna. Jag tycker t.ex. också att det är intressant hur ofta ett barn med diagnos eller avvikande beteende ses som problemet när h*n blir mobbad. Det är svårt att bli utsatt, men var ligger egentligen problemet?

    SvaraRadera
  11. Precis, Gertie. Vi behöver släppa in syre och ljus där fördomar frodas - inte minst hos oss själva - inte ge fördomarna rätten och tolkningsföreträdet som om de vore statiska.

    SvaraRadera
  12. Det känns som hela denna diskussion grundar sig på tramset att Oj jag tror jag är en fairy så då är jag liksom det, är man född man så är man alltid det oavsett om man skär bort delarna och skapar ett låtsas sex-organ. Vore ju väldigt respektabelt mot oss som inte är lagda åt det här hållet att behöva märka att våran kille/tjej inte faktist är den hon/han säger att hon/han är.. Precis som Marc skrev så borde det vara uteslutande att dom får barn, dom borde inte få behålla sina original sex-organ heller. Någon gräns för detta tramsande borde finnas, Skall det dras så långt så att förrutom att bara acceptera och repektera deras läggning så skall vi få det inslängt i våra ansikten?

    SvaraRadera
  13. Jag har svårt att tro att ett barn skulle få en dålig uppväxt bara för att dess förälder har genomgått ett könsbyte. En bra förälder är en bra förälder. Det borde vara irrelevant vilket kön föräldern har/hade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, håller med helt och fullt. Jag tycker att vi tolererar för stor försumlighet från föräldrahåll i vårt samhälle. Jag ser tonåringar som växer upp mer eller mindre vind för våg. Psykisk ohälsa, missbruk, våldsbenägenhet och bristande förmåga till anknytning och omsorg hos föräldrar är stora problem som vi inte hanterar alls i tillräcklig utsträckning. Kloka kärleksfulla föräldrar som inser att föräldraskapet är det viktigaste och mest ansvarsfulla arbete man har att sköta i livet, det är vad varje barn förtjänar. Sedan må de vara av vilket kön, vilken ras, vilken sexuell läggning som helst.

      Radera
  14. Det jag främst reagerade på var hur Bygdeman anser att man efter ett könsbyte likafullt blir pappa fast man bytt kön till kvinna och hur man blir mamma fast man bytt kön till man. Med andra ord anser läkaren som utför könskorrigerande operationer att patienten ifråga likafullt är kvar i sitt gamla kön.
    Det är kanske grundproblematiken till att dessa människor har så svårt för transexuella?

    För mig är det viktigare att mina medmänniskor får tolka sin egen verklighet än att världen ska vara svart-vit och därför har jag svårt att förstå hans synsätt. Och som jag ser det är en människa som fått byta kön antagligen en lyckligare människa än någon som får höra att denne har en "störning". Och lyckliga människor brukar rent generellt bli bättre föräldrar än människor som gör det till en del av sin identitet att de är störda...
    För nu var det väl barnens bästa det rörde sig om..? Inte omgivningens behov av att få behålla sin syn på rätt och fel.

    Rent generellt kan jag också tycka att transexuella och andra som medicinskt får hjälp att bli föräldrar antagligen är bättre föräldrar än heterosexuella som får barn den vanliga vägen. Detta pga de prövningar de får genomgå innan barnet kommer till världen. De får i högre grad analysera beslutet och kan på så sätt skaffa barn av rätt skäl. För som jag ser det är det ingens rättighet att bli förälder, däremot är det alltid ett barns rättighet att födas in i en familj där de blir älskade och omhändertagna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristina, jag håller med om allt du skriver. Inledningen om synen på en transsexuell som kvar i det gamla könet är en högst relevant observation. I samhällets ögon är man det kön man bytt till. Då är det märkligt om en läkare som utfört sådana ingrepp ser det annorlunda.

      Radera
  15. Anonym, du skriver "är man född man så är man alltid det". Så fungerar inte naturen. Vi finns alla någonstans på en glidande skala av manligt - kvinnligt. Det föds varje år ett antal barn med oklar könsidentitet rent fysiskt. Dubbla könsorgan, pojkar med livmoder, flickor med testiklar. Det finns skäggiga kvinnor, män med bröst, utan någon hormonbehandling. Är det med tanke på det inte naturligt att samma variation som manifesterar sig i vårt yttre manifesterar sig i vårt inre? Man behöver inte förstå allt här i världen. Men man ska akta sig noga för att fördöma, stigmatisera, förakta och inskränka andra människors valmöjligheter. Av det följer bara olycka.

    De flesta människor tittar på den intolerans de själva utsätts för med stor uppmärksamhet och indignation. Det är mer konstruktivt att vända uppmärksamheten mot sina egna fördomar och försöka vädra ut dem.

    SvaraRadera
  16. Det är dock inte riktigt det som det handlar om, alla kan vara snälla/dumma, Men det handlar om att upprätthålla någon sorts struktur så att det inte bara blir tramsande hela tiden. Det handlar inte om att alla måste ha en kärnfamiljs tanke i bagaget, Dock handlar det om att sätta gränser för vad vi som samhälle kan tolerera. Man är man om man är född som man, och kvinna är man om man är född som en kvinna. Talar man om de få fallen där det är otydligt om vilket kön man har, så är det annorlunda, dom flesta som "byter" kön är inte ett sådant fall. Även om detta är en väldigt annorlunda läggning så kan man inte acceptera vilken sexuell läggning som helst, som tex att ha sex med djur vilket varit lagligt i sverige hur länge som helst för att det inte gått bevisa att djuret far illa. Och nej jag jämför heller inte med det, men dock tar jag upp det för att belysa att alla sexuella läggningar kan inte accepteras av allmänheten, vi måste respektera och hålla normal ton mot våra medmänniskor. Men transexualiteten är inget normalt, det är mer vanligt nu men inte normalt. Ni som pratar om kön, det finns bara två kön, andra sexualitetsläggningar kan inte ses som ett tredje eller fjärde eller sjunde kön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Transsexualism är inte en läggning utan en identitetsfråga. Oavsett vilken könsidentitet man har, handlar läggning om vilka man attraheras av, inte om vem man är.

      Radera
    2. Anonym, du skriver "Man är man om man är född som man, och kvinna är man om man är född som en kvinna.". Precis som Helena von Schantz redan sagt (Mar 31, 2012 03:07 AM) så är det inte så "enkelt". Det finns ett spektra av personer som föds med en genetisk uppsättning som skiljer sig från den XX (kvinna) och XY (man), tex XXX, XXXY osv, men även anatomiska XY-kvinnor och XX-män [http://en.wikipedia.org/wiki/Intersexuality]. För dessa barn och familjer fungerar inte "din regel", inte ens som tumregel.

      Mao, om man försöker definiera "kön" helt och hållet från ett anatomisk/genetisk perspektiv, så finner man att det personer som inte går att klassificera. Med den insikten är det inte långt till att också acceptera att det kan finnas ett ännu större spektra av "självupplevd" könsidentitet utöver anatomiska/genetiska definitioner.

      Kom ihåg att för transsexuella är dessa högst verkliga och viktiga frågor. Glöm inte att *lyssna* på dem.

      Radera
  17. Anonym, jag tycker absolut att det ska finnas gränser i samhället. Alla människor ska tillmätas samma värde, friheter och rättigheter. Gränserna ska dras, inte efter vad vissa tycker är passande och lämpligt - vare sig det handlar om religiösa eller andra skäl - utgångspunkten ska istället vara att individens frihet sträcker sig ända tills den krockar med någon annans frihet och handlingsutrymme.

    SvaraRadera
  18. Så länge vi har lagar som reglerar moderskap och kanske framför allt faderskap så uppstår detta problem. Enligt lagen kan inte en kvinna vara far och en man mor. Så - även om Bygdeman är klumpig och inkrökt i sitt resonemang så har han en poäng.

    Frågan är ju varför en fertil kvinna vill vara i lagens namn en man och tvärt om. För att de känner sig så? Så kan det ju vara. En kvinnlig själ i en manlig kropp. Jo visst.

    Men de lagar vi har som är könsbundna har ingenting att göra med hur man känner sig. De är kopplade till reproduktion. Sådana saker som att kvinnor inte har rösträtt har vi (som tur är) sedan länge dumpat. Hmmm ... iofs så har vi ju den konstiga lagen om kvinnofrid. Undrar hur det blir vid könsbyte?

    Så - så länge man är reproduktiv så bör de lagar som handlar om reproduktion gälla. Vilket betyder att någon som producerar (eller har fryst in) spermier i lagens namn inte kan vara kvinna och tvärt om.

    Personligen tycker jag detta är enkel logik, även om Bygdeman (så välubildad han är) inte kan uttrycka sig korrekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter bra att vi ska följa lagarna, men jag tror att den här diskussionen handlar om hur lagarna borde vara. Det blir svansen viftar med hunden-tänk när du hänvisar till hur lagarna är i nuläget.

      Jag blir skeptiskt och misstänksam när jag hör tal om att stat, landsting eller kommun ska få bestämma vilken spermie som ska få befruktar vilken äggcell. Det beslutet bör om möjligt alltid tas av de enskilda individerna!

      Man kan diskutera i vilken grad landstinget och den allmänna sjukförsäkringen ska hjälpa olika grupper att skaffa barn. Det finns många egenskaper som statistiskt sett kan ge barn en svårare uppväxt. Nyktra alkoholister, personer med utländsk härkomst, mörkhyade, hyresgäster, personer utan universitetsexamen, personer som inte är miljonärer... Listan kan göras längre. Var drar vi gränsen och varför?

      Det enda raka är att hjälpa alla att bli föräldrar tills dess att problem uppstår som gör att vi måste tänka om. Det finns psykiska och fysiska problem som vi vet av beprövad erfarenhet kan göra en person olämplig som förälder. Transsexualitet är inte ett sådant problem, såvitt jag vet. Jag tycker därför att transpersoner ska få hjälp att skaffa barn om de är friska i övrigt.

      Radera
    2. Hmmmmm .. känns som detta med juridisk könstillhörighet inte direkt påverkar det du skriver. Det är väl bara för transpersonen att göra barn om han/hon kan.

      Det här känns ungefär som debatten om att homosexuella vill gifta sig i kyrkan. Det har man löst i Frankrike. Man gifter sig inte officielt i kyrkan. Punkt. Om man sedan vill ha en kyrklig cermoni också, då får man vända sig till vilken kyrka man vill. Eller om man vill göra det på frimärksklubben. Och vilka regler kyrkan eller frimärksklubben har, det har inte staten med att göra.

      Ett liknande gordiskt hugg skulel man kunna göra när det gäller lagstiftning. Man tar bort all icke könsneutral lagstiftning. Punkt. Så var problemet borta. Då rök ocks kvinnofrid. Men den medeltida lagstiftningen kommer inte jag att sakna.

      Radera
    3. Ja, jag håller i stort sett med om att lagstiftningen bör göras mer neutral.

      Det måste dock finnas verktyg för att döma en person (även en förstagångsförbrytare) som befinns skyldiga för många brott till ett hårdare straff. Det är inte rimligt att en person som har misshandlat en annan person tiotals gånger oprovocrat kommer undan med ett par månader i fängelse.

      Radera
  19. Frågan är ändå om inte man tvingar på andra en helt annan världsbild då man kräver att andra skall acceptera en som en man/kvinna (det man har "bytt" mot) Detta gör man ju genom att kräva om nytt personnummer/bli registrerad som kvinna/man mfl. Frågan är fortfarande vem som tvingar på vem. Men saken kvarstår, operationer är inget naturligt om man pratar om naturen, det är något vi har uppfunnit, och därför måste allmänheten bestämma om vad som är rätt eller fel. Bara för att vi kommer på hur man kan skapa vingar till människor betyder inte det att du har rätt att få det.., Bara ett exempel..
    I min personliga åsikt anser jag det helt riktigt att alla som vill "byta" sex skall också adhere till dom regler vi har, dvs att säga upp sitt sex organ, annars skall man vägras få ändrad titel. Samt borde man nästan få bekosta en sådan här sak själv såvida det inte finns bevis för att man föddes "fel"
    Dock måste jag uppmärksamma om att jag tycker det är bra att du har stor respekt för andra, vilket alla borde. Men tycker inte respekt och tillåtande är helt samma sak alltid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "I min personliga åsikt anser jag det helt riktigt att alla som vill "byta" sex skall också adhere till dom regler vi har, dvs att säga upp sitt sex organ, annars skall man vägras få ändrad titel. Samt borde man nästan få bekosta en sådan här sak själv såvida det inte finns bevis för att man föddes "fel""

      Till att börja med så handlar inte könskorrigering för transsexuella om att "vilja byta kön". Jag vågar nog påstå att alla som är transsexuella helst skulle slippa gå igenom denna process om det fanns något val. Att vi som är transsexuella går igenom denna process handlar snarare om ren överlevnad, det är en sista utväg för att undvika självmord.

      Som så många andra redan konstaterat är verkligheten om kön inte så enkel som svart eller vit.

      När det sen gäller frågan om huruvida den transsexuella bör bekosta det själv eller ej så kan jag samtidigt hänvisa till mitt föregående svar. Vården handlar om att rädda liv. På samma sätt som exempelvis cancerpatienter får behandlingarna bekostade för att rädda deras liv så är det lika för transsexuella.

      Transsexuella får dessutom genomgå långa utredningar med läkare, psykologer och kurator innan diagnosen transsexuell fastställs och man då får påbörja aktuella behandlingar. Även efter det att diagnos har fastställts så måste man leva i den nya "rollen" under minst ett år innan godkännande för operation ges.

      Den kostnad som skulle existera om transsexuella ej fick behandlingarna/operationerna bekostade av vården skulle förmodligen vara ännu större om man räknar in långtidssjukskrivningar pga exempelvis depressioner.

      Radera
    2. Tack för ditt upplysande och vänligt sakliga svar, Amanda. Vare sig vad en professor tycker är rimligt eller någon annans personliga åsikt är någon bra vägledning i frågor om individens fri- och rättigheter. Vi har alla rätten att tala om vad vi vill ha för fri och rättigheter. The burden of proof bör ligga hos den som vill inskränka dem. Bevisbördan när det gäller hur friheten inskränker någon annans frihet, eller skadar och begränsar kollektivet.

      Radera
  20. Jag fattar inte att en person med hans utbildning kan använda sig av såpass genomskinlig retorik. Vad han avslutar artikeln med är i princip att om transsexuella tillåts skaffa biologiska barn så kommer badhusen bli fulla av män som låtsas vara kvinnor, som kommer att spionera på de "riktiga" kvinnorna i omklädningsrummen... Det hela är mycket pinsamt. Han förnedrar inte bara transsexuella utan dessutom sig själv.

    SvaraRadera
  21. Wunder, jag önskar att vi hade bättre regler som reglerar föräldraskap - närmare bestämt att alla barn garanterades en rimlig miniminivå av tillsyn, omsorg och nära relationer. Jag uppfattar det som närmast befängt att man ägnar mer uppmärksamhet åt förälderns kön än åt lämplighet och fullgörande av föräldraplikter.
    Du kan ha rätt i att det finns en enkel logik i Bygdemans resonemang. Det betyder inte att hans resonemang är vare sig förnuftigt eller rimligt. Det finns många faktorer som påverkar en persons förutsättningar att vara en god förälder. Könstillhörighet är inte en av dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmmm .... jo .. kanske. Ungefär så tänker man ju när det gäller adoption. Hmmm ... men som vi alla vet .... där finns också saker att diskutera. Inte lätt.

      Men hur ser du t.ex. på fastställande av faderskap? Är det viktigt? Att man vet vem som är den biologiske fadern?

      Om det inte är viktigt så bör ju den biologiske modern alltid få vårdnad vid skillsmässa. Som det var förr. Eller?

      Tycker du att en biologisk mor kanske inte skall få vårdnaden om hon separerar från någon som inte är biologisk far?

      Livet är inte så enkelt.

      Iofs har det ju blivit enklare nu när man oftast har delad vårdnad. Eller ... kanske inte. Delad vårdnad har ju sina problem. I alla fall för barnen.

      Radera
    2. Wunder, livet är inte enkelt och det finns praktiska komplikationer att hantera. Men om det handlar inte artikeln på DN debatt. Den handlar om vad professor Bygdeman inte tycker är rimligt.

      Radera
    3. Som sagt var Dr Bygdeman är en mupp. Om man får döma av artikeln i DN, så borde inte lyssna på honom.

      Men han har rätt i en sak. Det handlar om spermier och ägg. Den som kan producera eller har tillgång till infrysta dylika har möjlighet att bli biologisk mor eller far. Och det är vad det handlar om.

      Enligt svensk lag får man inte bli man om man kan bli biologisk mor och man får inte bli kvinna om man kan bli biologisk far.

      Thats it. Låter rimligt tycker jag.

      Pch som sagt var - kanske skall vi ändra på det. Men då får vi skriva om lagen. Och kanske också ändra våra moralprinciper. Men - det har vi varit väldigt duktiga på de senaste årtiondena.

      Radera
    4. Wunder, du beskriver grunden till tvångssteriliseringarna och jag tycker inte att det är en rimlig grund. Driften och behovet av att fortplanta sig är universell, önskan om en familj och ett sammanhang likaså. Att vägra någon möjligheten att föda barn är en allvarlig inskränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna. Sedan är barn inte heller någon rättighet - utan snarare en skyldighet. Men det har inte med könstillhörighet utan lämplighet och ansvarstagande att skaffa.

      Radera
  22. Anonym, var påtvingas du en annan världsbild genom att den inre, likväl som den yttre könstillhörigheten kan styra den juridiska könstillhörigheten?

    SvaraRadera
  23. Anonym, det är ett riktigt otrevligt misstänkliggörande i den där badhus-argumentationen. Varför inte ägna sig åt verkliga badhusproblem såsom att en hel del ungar drunknar varje år, eller att det förekommer tafsande, blottande, sexuella trakasserier och halkolyckor, istället för att lyfta ett fiktivt problem som antagligen ingen vare sig upplevt eller kommer att uppleva?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fullständigt med. Herr doktorn verkar inte så skärpt. Konstigt för någon som måste ha haft 5.0 från gymnasiet.

      Radera
    2. Wunder, även skärpta människor har fördomar.

      Radera
  24. Badhushändelsen har jag varit med om. Sen om det är ett problem är en annan historia. Ska inte outa någon, men det fanns en vacker kille i min hemstad som klädde sig som kvinna. Han var inte opererad då och jag har ingen aning om han räknade sig som transa, cross dresser eller vad, men han var i alla fall ingen karl som var ute efter att spana på kvinnor. Vid ett tillfälle var vi på badhuset samtidigt och han bytte om i damernas och satte sig i bastun. De flesta kvinnor flydde till andra bastun (det finns två), men några satt kvar. Man kan ju sitta insvept i handduk. På Centralbadet i Stockholm finns det ju dessutom gemensam bastu för kvinnor och män, så vad är skillnaden? Nåväl, bastuhändelsen är inte fiktiv, men ärligt talat känns det inte som ett problem. Killen var inte där för att spana.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, tack för din berättelse. Då får jag revidera min bild av hur sannolikt eller osannolik en sådan händelse är, men knappast allvarlighetsgraden i ett sådant scenario. Min och dotterns nakna tyska gubbe var inte heller där för att spana och då kändes det helt odramatiskt.

      Radera
  25. Jag måste säga att Helenas retoriska grepp är betydligt unknare och genomsyrat av samma ohederlighet som ropen mot "tvångssteriliseringar". "Skräckpropaganda" och "misstänkliggörande"? Har Helena ett eget exemplar än den in DN publicerade artikeln med annan text där hon finner Marc nämna något om "smittoeffekter", eller är det möjligen så att hon medvetet förvränger och förvrider budskapet för att framställa det som ondast möjligt och därigenom svärta ned artikeln?

    Att det de facto KOMMER att uppstå praktiska problem när social-, biologisk- och juridisk könstillhörighet inte är med varandra överensstämmande är omöjligt att förneka med mindre än medveten och överlagd lögn. Frågan torde då istället röra sig om hur sådana problem ska hanteras. De två ytterligheterna är då att antingen undanröja könsdefinitionerna (vilket förutom anekdotisk badhusförvirring skulle röra till det ordentligt i bl.a. genusforskning och systematisk könsfördelning på arbetsmarknaden) eller undanröja de individuella definitionerna av kön d.v.s. tvinga in samtliga individer i den könstillhörighet de biologiskt sett ligger närmast utan undantag.
    Helena hänvisar till de glidande graderna av könstillhörighet i naturen, vilket naturligtvis går alldeles utmärkt men knappast är relevant eftersom mycket av det som försiggår i naturen är antingen fullständigt oacceptabelt i ett mänskligt samhälle eller helt inte tillämpbart såsom förökning genom delning eller bisamhällen. Oavsett liberal argumentation går det inte att komma ifrån att det rör sig om en abnormitet, som dessutom rör ett ytterst fåtal personer.
    Att transsexuella upplever att de blivit födda med fel kön går inte heller att argumentera bort, särskilt inte när det vetenskaplig går att påvisa att orsaken *inte* är rena vanföreställningar (som i så fall borde behandlas inom psykiatrin till de är borta), och ett könsbyte borde då utföras om följande villkor är uppfyllda:
    1. Det måste vara *möjligt* att göra.
    (Idag finns kunskap och teknik, vilket den inte gjorde bara några generationer tillbaka)
    2. Ingreppet måste vara ägnat att uppfylla patientens behov.
    (Om inte operationen leder till normal livskvalitet eller till kraftigt minskat lidande är den inte verksam och ska därför inte längre användas om man följer vetenskap och beprövad erfarenhet)
    3. Om behandlingen ska bekostas av det allmänna (vilket i sig är mer än rimligt) måste det vara ekonomiskt försvarbart i den mening att kostnaden inte får ta oskäligt stor andel av de tillgängliga resurserna (exakt hur många höftledsoperationer som kan antas skäligt att stryka istället är ämne för en annan diskussion, men alla bör vara medvetna om att varje extra behandling som utförs minskar resurserna för andra behandlingar. Denna medvetenhet är en del av vardagen för alla inom sjukvården,
    som faktiskt ÄR tvungna att konstant prioritera utifrån medicinska behov... vilket INTE i sig talar emot att behandlingar genomförs)

    Dock är det en punkt där jag inte lyckats få något bra svar.
    Varför anser ni det viktigt att istället för könsbyte (från ett till ett annat) utföra könstillägg (d.v.s att operationen i praktiken syftar till att bli dubbelkönad)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Patrik BP Andersson, jag inte bara länkar till artikeln utan jag citerar dessutom varje relevant stycke så jag är rätt förvånad över din anklagelse om medveten förvrängning av artikelinnehållet.

      Vad som är acceptabelt eller oacceptabelt i ett mänskligt samhälle är uppe för ständig revision.

      Att transsexualitet skulle vara en "abnormitet" uppfattar jag som ett stötande påstående. Att det handlar om få personer saknar relevans. Alla människor bör ha samma värde, rättigheter och friheter - oberoende av om de tillhör en stor eller en liten grupp.

      Din sista fråga förstår jag inte alls.

      Radera
    2. Jag får börja med att be om ursäkt, då jag låtit sinnet gå före förnuftet och sedan tacka för att åtminstone en person (inte jag) inte låtit sig dras med i detta.

      "Att transsexualitet skulle vara en "abnormitet" uppfattar jag som ett stötande påstående. Att det handlar om få personer saknar relevans."
      Tvärtom, just att det rör sig om ett fåtal är i högsta grad relevant, då det är kriteriet för abnormitet: "från det normala (kraftigt) avvikande". Hade transsexualitet varit vanligt förekommande hade just detta varit normen från vilket allt annat är avvikande. Observera att jag inte lägger någon vare sig positiv eller negativ betydelse i detta, utan enbart konstaterar faktiska förhållanden.

      "Alla människor bör ha samma värde, rättigheter och friheter - oberoende av om de tillhör en stor eller en liten grupp"
      Samma värde är vi helt överens om, däremot *vilka* rättigheter, skyldigheter och friheter som ska vara allmänna är en annan sak. Ett av få tillstånd som är värre än ett majoritetsförtryck är minoritetsförtryck.

      "Vad som är acceptabelt eller oacceptabelt i ett mänskligt samhälle är uppe för ständig revision."
      Här är vi helt överens.

      "jag är rätt förvånad över din anklagelse om medveten förvrängning av artikelinnehållet."
      Att du öppet anger källa hedrar dig, och förutom rubriken är texten fram till "Det här är illa nog" föredömligt saklig och analytisk i argumentationen.
      Tyvärr barkar det sedan iväg efter raden: "Bygdeman tassar farligt nära yttrandefrihetens gränser med den här skrämselpropagandan mot transsexuella"
      Ingenstans har Bydgeman hävdat vare sig att transsexuella skulle smitta eller att kontakt ska undvikas, eller ens att transsexuella i sig skulle utgöra något som helst problem. Att han finner somliga saker orimliga utan att motivera varför är helt klart, men inte ett dugg närmare lagbrott än att hävda att kvinnor inte ska vara präster eller att ensamstående män inte borde få adoptera barn.
      Det föreligger alltså inte något allmänt stigmatiserande av transsexuella i texten vilket gör att jag framhärdar i att just den delen faktiskt är svartmålande.

      Badhusexemplet är trots sin futtighet ett enkelt och lättuppfattligt sätt att belysa mer komplexa problem som en omdefiniering av könstillhörigheten till yttermera visso kommer att leda till, både socialt och juridiskt.


      Den sista frågan handlar om att byta kön juridiskt utan att göra ett könsbyte, där jag helt enkelt inte förstår tankegångarna. Om det är så fundamentalt att operera sig för att kunna tillhöra det upplevda könet, hur kan det då 'plötsligt' räcka med en smärre kosmetisk förändring? Är det fritt att definiera könstillhörighet efter självuppfattning, hur ofta kan/får man göra det i så fall? Är det då rimligt att hindra andra definitioner att bli juridiskt bindande?
      Det är en fråga ställd på fullaste allvar. Folkbokföringsadressen är baserad på en fysisk realitet, precis könstillhörigheten är för närvarande.
      Som ett exempel känner jag mig som bodensare trots att jag flyttade till Sundsvall för ett antal år sedan. Borde jag inte med hänvisning till principen om fri könstillhörighet inte kunna kräva att jag är folkbokförd där?

      Radera
    3. Patrik, abnormitet är inte ett ord jag uppfattar som neutralt. Jag håller med om att minoritetsförtryck inte är bättre än majoritetsförtryck. ... Varför inte satsa på att undvika förtryck? Om 70 % av alla pensionärer vill bo kvar hemma, betyder det att det är rimligt att alla ålderdomshem ska skrotas?

      Badhusexemplet uppfattar jag som just precis som skrämselpropaganda. För att gå naken in i ett damduschrum med manliga könsorgan behöver man vara antingen obekymrad om eller ha en blind fläck när det gäller sociala koder. Sådan är man oberoende av vad det står för kön på körkortet, sådant är ovanligt och inget egentligt problem.

      När det gäller din sista fråga handlar det vad jag förstår om att låta individen själv bedöma vilka anpassningar som behövs. Omfattande hormonbehandling och kirurgiska ingrepp är inte lätta åtgärder att besluta om. Att fortsätta att leva i det man uppfattar som fel kropp är inte heller ett lätt beslut. Det är nog även därför och inte bara på grund av omvärldens fördomar och fördömanden som självmordsfrekvensen bland transsexuella är så otäckt hög.

      Radera
  26. Tack Helena för ditt fina inlägg!

    SvaraRadera
  27. Praxis som säger att alla könsceller (ägg/spermier) måste förstöras är en annan frågeställning som jag (än så länge) inte gått in på, men den är inte bortglömd.

    SvaraRadera
  28. Det är inte förvånande att Marc Bygdeman är professor...det fanns allt en och annan professor som tyckte Hitlers idéer var sunda och riktiga på 30-40-talen också! Prof Bygdeman kanske tycker att det är "mot naturen" med operationer och bilåkning också....som inte skall förekomma..."har man inklämt bråck är det guds vilja att man ska dö"...."man ska inte åka bil...man ska använda sina ben som gud skapat" osv...osv... Är själv helt övertygad om att hyggliga transvestiter är bättre föräldrar än ohyggliga professorer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja - nu skall man ju inte påskriva herr doktorn åsikter han kanske inte har. Det är inte ett juste debattknep. Framför allt som han troligen inte läser här och kan försvara sig.

      Radera
  29. Anonym, fördomar är ingen av oss helt befriad från. Vi har emellertid betydligt lättare att se dem hos andra än hos oss själva. Det som gör Bygdeman speciell är dels hans yrkesroll, dels att han torgför sina fördomar offentligt - inte hans extrema åsikter. Jag skulle därför inte sträcka mig till att generalisera om honom som du gör.
    Men med tanke på de "rimlighetsbedömningar" han gör ifrågasätter jag däremot hans lämplighet - nutida eller förflutna - när det gäller att "under många år samtala med och operera transsexuella".

    SvaraRadera
  30. Väldigt välskrivet svar på tal!

    Dock måste jag säga att det är sorgligt att en så mossig person får utrymme i en av de största tidningarna.

    Dagens Nyheter borde dock får den största smällen, inte författaren.
    Kan tänka mig att det finns en hel del verklighetsfrånkopplade dårar där ute. Med eller utan epitet.
    Vem ger dessa stollar en röst?
    DN publicerade denna smörja som om det vore trettiotalet och därmed är det just DN som borde vara fokus för löjelseväckande.

    Bygdeman kan ju starta en egen blogg, där han kan raljera fritt.
    Det kanske han har, vad vet jag. Men jag tror inte att han har mer än fyra återkommande läsare i alla fall.

    SvaraRadera
  31. Anonym, tack för dina uppskattande ord. När det gäller DN debatt: Det är en välsignelse att utsättas för noggrann redaktörsgranskning innan det man skriver publiceras. Har man en tillräckligt tung titel förlorar man den ynnesten. Det är nog det som har drabbat Marc Bygdeman.

    Du ifrågasätter (precis som en av mina väninnor) publiceringsbeslutet. Det gör inte jag. Jag skulle aldrig ha trott att någon med Bygdemans professionella roll skulle hålla sig med sådana åsikter. Jag tycker därför att det är av allmänt intresse att få veta att rimlighetsbedömningar och annat grumligt kan ligga bakom medicinska beslut - snarare än den omsorg om individens psykiska och fysiska väl och ve som motiverat lagen om genetisk integritet.

    SvaraRadera
  32. Helena:
    Så bra och så initierat.
    Vet att ditt stöd och din artikel betyder oerhört mkt för de som sitter i processen eller är klar, i af i eget huvud.

    Kram/Maria

    SvaraRadera
  33. Ack, tänk en värld där vi människor lyfte blicken och fokus från varandras skrev!

    Det finns ett antal kön här i världen, och det finns ett mycket begränsat antal situationer där det gör skillnad vilket kön en individ tillhör. I de flesta situationen gör det ingen praktisk skillnad alls. De strukturella och kulturella skillnaderna är konstruerade av människor själva, och det är dessa strukturella och kulturella skillnaderna som nu befinner sig under omprövning. Sådana omprövningar är nödvändiga, oundvikliga men jobbiga. Att lyfta upp dem i ljuset och prata om dem som du gör med ditt inlägg, Helena, underlättar processen. Det vinner alla på, särskilt barnen som kommer leva i den här världen långt efter att vi försvunnit.

    SvaraRadera
  34. Hej hej och tack för en intressant diskussion!
    Vill säga att jag håller med om kritiken av Bygdemans artikel. Vilka åsikter han än har så kvarstår faktum att han inte med ett ord argumenterar för sin sak (förutom det, i sammanhanget krystade badhusexemplet).

    Skulle själv vilja föra in ytterligare en aspekt i diskussionen, eftersom det talas om "rätten att få barn". Jag anser att det finns såväl en pragmatisk som en moralfilosofisk aspekt av detta.

    Jag anser nämligen, på ett filosofiskt plan, att det aldrig kan vara en rättighet att få barn. Jag har den största respekt för människor som av olika anledningar är ofrivilligt barnlösa och förstår att man i denna situation vill göra allt för att få barn. Jag kommer till detta senare.

    Men är det en rättighet? Jag vill som sagt understryka att detta är min åsikt på ett strikt filosofiskt plan. Anledningen till att jag inte anser att man kan tala om rättigheter har att göra med det tidigare nämnda frihetsbegreppet. Jag anser att rättigheter är starkt kopplade till begreppet frihet. Helena konstaterar att frihet är bara frihet om man genom sitt eget frihetsutövande inte inkräktar på någon annans.

    Att bli avlad skulle jag se som den absoluta ofriheten, ett faktum som vi alla har ställts inför i och med att vi finns. Nu är vi väl få som skulle önska att vi aldrig blivit födda eftersom alternativet är ogreppbart. Men att vi inte kan välja vare sig föräldrar eller uppväxt är ett faktum. Därför tycker jag rent filosofiskt att man aldrig kan se barnalstrande som en rättighet.

    Över till den praktiska aspekten. Idag finns en hel uppsjö av tekniker som kan hjälpa ofrivilligt barnlösa att bli föräldrar. Eftersom det rent praktiskt "går" att hjälpa nästan vem som helst att bli biologisk förälder blir det som att tekniken och människors moraluppfattning krockar. Enligt min syn ovan skulle i princip ingen kunna anse det vara en rättighet att få barn. Problemet nu är att samhället sanktionerar vissa föräldraskap och inte andra.

    Jag anser att man, med rådande teknik, borde ge alla föräldrar som vill och i övrigt är lämpliga, möjligheten att få barn. Jag anser det inkonsekvent och trångsynt att förvägra vissa personer denna möjlighet och hänvisa till de rådande värderingarna som vore de faktum, huggna i sten över tid.

    Jag anser alltså att barn aldrig kan ses som en rättighet men att detta också gäller ALLA. (hetero-, homo-, bi-, trans-, you name it). Samtidigt som jag i ett praktiskt hänseende finner det absurt att vissa föräldraskap automatiskt ses som "problematiska", oavsett personernas mänskliga kvaliteter.

    Anledningen till att jag för detta resonemang så långt, är att jag från många hört orden "det är inte en rättighet att kunna få barn" men att personerna som säger detta ofta själva är både fertila och heterosexuella. Jag har upplevt det som att dessa personer ofta finner det självklart att de själva "har rätt" att få barn men att andra inte har det. Och att det är deras egna värderingar som styr vilka de skulle anse åtnjuter "rättigheten". Vad jag har försökt säga är väl helt enkelt att det är meningslöst att prata om rättigheter. I stället kan man se till vilka som är lämpliga föräldrar. Oavsett dessa personers läggning, identitet osv.

    SvaraRadera
  35. Helena,

    Blev något förskräckt när jag läste den artikel du hänvisar till. Bra och viktigt inlägg från din sida! Ha en fortsatt trevlig dag!

    Fredrik (Helsingborg)

    SvaraRadera
  36. Anonym, tack för din långa och välskrivna kommentar. Jag håller med om allt du skriver och skrev själv en liknande kommentar tidigare i tråden:
    (Wunder, du beskriver grunden till tvångssteriliseringarna och jag tycker inte att det är en rimlig grund. Driften och behovet av att fortplanta sig är universell, önskan om en familj och ett sammanhang likaså. Att vägra någon möjligheten att föda barn är en allvarlig inskränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna. Sedan är barn inte heller någon rättighet - utan snarare en skyldighet. Men det har inte med könstillhörighet utan med lämplighet och ansvarstagande att skaffa.)
    Ironiskt att ett påstående som ”barn är ingen rättighet” figurerar i det här sammanhanget. Ironiskt för en lärare i varje fall. För tyvärr fungerar vårt samhälle i mångt och mycket som om det vore en rättighet att ha barn. Det skall till både allvarlig och långvarig försumlighet och vanvård för att föräldrar ska fråntas vårdnaden. Barns rätt till fungerande föräldrar väger enligt min erfarenhet betydligt lättare än föräldrars rätt till sina barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena, exakt! Sorry att jag inte såg detta inlägg innan jag författade mitt (kanske sparkade in öppna dörrar) men det har ju varit en diger diskussion ;)

      Radera
    2. Anonym, vissa dörrar kan inte få nog med sparkar. :)

      Radera
  37. Amanda, Helena et al.

    Självmorden har inte minskat, så det är ett ytterst dåligt argument. Troligen handlar självmorden mera om att man ändå inte upplever sig komplett. Vilket också ångerviljan visar på. Man vill ha ett, men lite kvar av det gamla också. Alltså både äta kakan och ha den kvar, som man krasst uttryckte det förr i tiden.

    Det är i första hand ett problem i hjärnan. Det är också där problemet bör behandlas.

    Först i det sekundära en ytlig uppfattning om hur man inte vill se ut eller bli behandlad. Inte i personnummer. Eller andra medicinskt fördyrande operationer som inte tillför något i minskande av dödlighet. Medicinsk vård ges, för att öka kvaliteten på livet. Inte för att man kan.

    Skilj gärna på incitament, motiv och möjlighet.

    SvaraRadera
  38. Kristian, det var med förvåning jag läste din kommentar. Det är de transsexuella själva som ska beskriva både sin verklighet och sina behov. Vare sig det handlar om personnummer, utseende, operationer eller barnalstrande. Alla människors lika värde och lika rätt att forma sina liv efter egna önskemål och behov.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena!

      Men jag vill ju bli... världshärskare! Det måste ju JAG få bli för att det är mitt önskemål. Hör du det, världshärskare. Ska det vara så förbannat svårt? Det är mina BEHOV och jag vill forma mitt liv som JAG vill. Kan inte samhället uppfylla mina rättigheter så tycker jag att samhället är skenheligt.

      Radera