tisdag 26 februari 2013

Björklund i Agenda

I förrgår försvarade Jan Björklund sin skolpolitik i Agenda. Det var inte särskilt kul att titta på TV-inslaget. Agenda-redaktionen gjorde ett minst sagt halvdant jobb. Inte heller Jan Björklund visade sig från sin bästa sida.

Inledningen var en föraktfullt avfärdande kortfilm med fokus på Björklunds kritiserade Atlantångarliknelse. Man hade till och med bjudit in en fartygsexpert som visste berätta att det minsann gick geschwint att vända atlantångare. Ett enkelt grepp vid ratten, någon minut av väntan så var det klappat och klart. ... Och?

För det första är kritiken av liknelsen både gammal och spridd - närmast en gäspning för oss tittare. För det andra är det i sammanhanget ointressant om liknelsen är faktiskt relevant eller inte. Betydligt intressantare är om den underliggande tesen stämmer - en tes som jag tror de flesta uppfattade genom atlantångar-liknelsen:  Tar det lång tid att få till stånd en förändring i skolans värld?

Det tyckte uppenbart inte programledaren. I fientlig ton upprepade hon samma frågor om och om igen. Hur lång tid är det rimligt att det dröjer innan resultaten förbättras? Hur länge kan en minister skylla på sina föregångare?

Jan Björklund gav igen med samma mynt och upprepade gång på gång att man har utfört stora och nödvändiga reformer - ny skollag, ny läroplan, nytt betygssystem, ny lärarutbildning. Det kändes inte helt övertygande. Varför inte nämna huvudmannaskapet? Och bristen på oberoende och fortlöpande kontroll av kunskapsresultaten? En bra skola förutsätter dessutom välutbildade skickliga lärare med goda förutsättningar att bedriva kvalitativ undervisning. De reformer som hittills genomförts har bara gett lärarna mer arbete, fler krav, mer dokumentation, mindre tid för undervisningen.

Jag gillade inte heller att Jan Björklund helt avfärdade att FP förlorat förtroende när det gäller skolpolitiken. Att alliansen ändå leder och att FP har mest skolförtroende i alliansen må vara sant. Men sant är också att FP har förlorat förtroende. Det märks i debatten, det märks i opinionsmätningar, det märks både bland lärare och bland folk i allmänhet. Bättre då att se den sanningen i vitögat och hantera den.

Jag tror att en viktig orsak till ökat vänsterförtroende i skolfrågor är valfrihetsreformerna och väljarkårens växande desillusionering inför den värld av marknadsföring, skandaler och skolsegregation som vi ser omkring oss. Här uppfattar jag FP som det mest pragmatiska av allianspartierna. Men även i FP är friskolereformen och vinsterna något av en helig ko.

I Finland har man haft likvärdigheten som ett övergripande mål i många decennier.  I Sverige har man resignerat och gett upp om en likvärdig skola - och på köpet fått en skola som underpresterar. Pasi Sahlberg visade under ett seminarium på finska ambassaden att ökad likvärdighet och förbättrade resultat gått hand i hand i den finska skolan. Han visade också att alla de länder som ligger högst kunskapsmässigt även gör det i grenen likvärdighet. Sverige har istället tappat både i kunskaper och likvärdighet.
 Likvärdighet och valfrihet går inte ihop utan här måste man välja. Jag tror inte att vi kan få en bra skola utan att beskära valfriheten, utan likvärdighet.

  Bättre intryck gjorde då Björklunds franka konstaterande att skolan brottas med stora problem som glädjebetyg, bristande likvärdighet, avhopp, ointresse för att bli och förbli lärare och dåliga studieresultat. Det är väldigt viktigt att den bild man som minister målar upp stämmer med den bild väljarna ser i sin vardag. Det Björklund beskrev i Agenda kände åtminstone jag igen.

Jan Björklund har rätt i att förändringar tar tid i skolan. Regeringen förtjänar heller inte kritik för tröghet i reformgenomförande - tvärtom har man snarare haft litet för bråttom. Reformerna är också mestadels alldeles utmärkta. Men kommer de att ge oss en riktigt bra skola? Jag tror tyvärr inte det. Inte utan likvärdighet. Inte utan skickliga lärare som får tid, resurser och förtroendet att göra ett bra jobb.

Somliga har uppfattningen att Björklund nu är färdig och bör lämna över till någon annan. Andra menar att det enda skolan nu behöver är arbetsro. Men vad är poängen med att lämna ångaren kvar på fel kurs? Eller  med att lämna över rodret till en mindre skicklig kapten?

Jag tycker istället att Björklund behöver fortsätta svängen ända tills atlantångaren är på rätt kurs. Tills vi har ett fungerande huvudmannaskap. Tills vi har en oberoende och systematisk kunskapskontroll. Tills läraryrket har återfått den frihet och den dragningskraft som krävs. Tills likvärdigheten återigen blir en svensk paradgren. ... Oberoende av hur lång tid det tar.


24 kommentarer:

  1. Så länge skolan själv inte vet hur bra lärare är kommer det här aldrig gå.
    Metoder för att veta hur skickliga lärare är måste till, dels för att skolan skall bli en lärande organisation (kunna lära sig själv av vad som fungerar och vad som inte fungerar) och att det skall gå att göra karriär.

    Man kan införa hur mycket åtgärder som helst men så länge det är svårt att få feedback på vad bra lärararbete är, då spelar det ingen roll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Per, det behöver löna sig att vara en bra lärare och det behöver löna sig att anställa bra lärare. Vi är på väg åt rätt håll, men utan systematisk kunskapskontroll kommer i inte hela vägen fram.

      Radera
    2. Det finns en stark motkraft mot att utveckla lärare. "Alla lärare är ju lika värdefulla och gör samma nytta" så varför ska någon utvecklas och ta sig an ett svårare uppdrag. Det finns verkligen en stark lobby av lärarutbildare och verksamma lärare som vill att ingen grupp ska skilja sig från någon annan trots att det står i strid med behoven av att utveckla lärare. Jag kommenterar de nya karriärtjänsterna och känner att jag kan ha stuckit ut hakan för långt här: http://jansyrligheter.wordpress.com/2013/02/27/tillsatt-forstelarare-for-elever-hogre-upp-i-aldrarna/

      Radera
  2. Eller så behövs vetenskaplighet i VAD lärare gör med elever. I moment och övningar. SPARK, USA:s ledande idrottslärarorganisation har ägnat sig åt att säkra moment/övningar sedan 1989. När vi fortfarande spelade brännboll och eleverna väntade i långa led för att slå en kullerbytta, på idrottdlektionerna. Det är denna vetenskaplighet vi nu behöver ha ändå ut i allt vad vi gör i Kunskapssamhället. Men tyvärr har inte detta varit den svenska modellen. Utan alla lärare/ skola ska tänka själva och inget ska säkras här inte. Fel perspektiv säger jag. Det är elevens perspektiv vi ska ha i fokus. Och detta ska gälla nte bara i skolans värld... Lärarlicenserna garanterar ingenting. Sorry! Bortkastade pengar igen...Sen har vi inte ens ett Fysiskt barnperspektiv i det här landet anno 2013. Källa: Monica Wester, Barnverket. Som väntar på besked om medel för att skriva detta perspektiv. Hur är det möjligt att vi inte fattat att vi behöver det?
    Lennart Bladh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lennart, problemet med vetenskaplighet är att vi alla är så olika. Vi skapar inte magi på samma sätt, vi motiveras inte på samma sätt och vi lär oss inte på samma sätt. Dessutom stimuleras vi av variation. Också om det fanns en bästa väg - något jag personligen betvivlar - skulle vi må sämre och lära oss sämre om vi fick hållas på den vägen hela tiden.

      Radera
    2. Det kan jag hålla med dig om Helena. Men anser att fokus varit alltför mycket på de vuxna och för lite på elevperspektiv. Och i vårt land har inte ens det varit intressant att exempelvis ställa oss frågan. HUR gör vi för att utveckla spel och aktiviteter så att ALLA elever kan delta på skolidrotten? Utan det har varit mer en fråga om HUR vi bedömer elevers förmågor. Eller på vilket sätt kan jag som lärare göra ämnet intressantare? Och här tror jag definitivt vi behöver se ett vetenskapligare synsätt för ökad aktivitet och kreativitet för ELEVEN. Vet också att just detta perspektiv undersöks internationellt. Men kreativitet undersöks inte ur elevens perspektiv över huvud taget i Sverige. Eller? När vi inte ens vet vilka jobb som.finns om 5 år. Varför? Dessutom så är inte kondition, styrka och rörlighet några ungefärliga begrepp. Utan mätbara, tydliga parametrar som direkt påverkar alla individers Hälsa. Men då behöver lärare mäta dessa. Något som görs, men inte systematiskt. Vår gamla mönstring gav mätbarhet men jag tror det vore smartare att coacha och gå med kraften hos varje individ. Inte med pekpinnar och hot. Och detta gäller i allt lärande i vår moderna värld. /Lennart Bladh

      Radera
    3. Lennart tack för en passionerad, inspirerad och inspirerande kommentar.

      Radera
    4. Ingen orsak Helena. Tack själv, för dina begåvade tankar. Vi har en viktig funktion att fylla idag vi som jobbat en tid i skolan, med våra erfarenheter. Eller hur! Vill bara tillägga att just dessa intressanta olikheter både vi och våra elever har, borde vi kunna få ut ännu mer av i skolan. Just genom att samarbeta med dessa OLIKHETER. Alla är inte bra på allt, men tillsammans kan vi SKAPA mer...
      /Lennart Bladh

      Radera
  3. Jag läser Inger Enkvists nya debattbok och finner den kärv och sträv. Men jag behöver inte loda särskilt djupt inom mig själv för att också finna att jag faktiskt tycker hon är någonting väsentligt på spåret (tänker då på serien Världens bästa skitskola och min egen vardag). Vår kultur är luststyrd - fast på samma gång funkar inte livet så. Vi kan förhandla i all oändlighet om vilka kunskaper som är viktiga att få med sig under sin skoltid, fast ändå inte. Och nej, det går nog inte att bara fortsätta ställa krav på oss lärare att vi ska vara måttlöst duktiga på att motivera eleverna. Det borde även gå att ställa krav på eleverna - och deras föräldrar - att de ska anstränga sig. Utvärdering, uppföljning, ökade sanktionsmöjligheter.
    I.E. är en kontroversiell person i skolsverige, har jag lärt mig. Många anser hennes röst är behövlig och andra näst intill föraktar henne för hennes påstådda 50-talsideal. Vissa gör (rätt eller fel?) kopplingen mellan hennes teser och Björklunds politik (därav detta inlägg).

    SvaraRadera
  4. Henrik, jag har stor respekt för Inger Enkvist och har läst henne med behållning. Hon har ju skrivit en hel del om språkmetodik och didaktik. Just den här boken har jag hittills bara läst om, men jag ska jaga rätt på den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man talar om trollen ;)
      http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1331106-nyckeln-till-en-bra-skola-gar-via-battre-villkor-for-lararna

      Radera
    2. Tack för tipset! Grymt bra artikel av I.E. Ditt inlägg också Helena, som vanligt, men jag tycker att det är konstigt att du trots allt tror på J.B. Tycker att han ingår i "den glada amatörskaran" som I.E skriver om.
      /Karin

      Radera
    3. Jag tycker att det glöms bort att Jan Björklund i och för sig är en glad amatör inom skolfrågor men det var faktiskt så att han ägnade sig åt idogt lyssnande till lärare innan han började dra igång sitt race. Han är grymt påläst numera och bara för att han inte vill falla in i lärarutbildningens jargong ska han inte dömas ut. Nu finns det ju rena drevet som ägnar sig åt att misstolka precis allt han säger så den som lyssnar till dem kan ju tro att han inte kan något.

      Mitt nu rätt gamla inlägg tillägnar jag fortfarande Björklund. Han är fortfarande en inspirationskälla när det gäller mod, tålamod och raka besked något som alltför många lärare glömt hur välgörande det är för eleverna.

      http://janlenander.wordpress.com/2010/11/27/mod-talamod-och-raka-besked/

      Radera
    4. Karin, Jan Björklund har hela tiden lyssnat på lärare och lyft lärarnas betydelse. De senaste reformförslagen - minskad byråkrati, statligt finansierade förstelärare och lektorer - är helt ägnade att stärka lärarrollen.
      Inger Enkvist lyfter kommunaliseringen som en huvudbov och där är Jan Björklund en enveten förkämpe för en statlig skola.

      Radera
  5. Toppenartikel Henrik. Stort tack för tipset. :)

    SvaraRadera
  6. Nej det är inte friskolorna som fått Björklund på defensiven, friskoleexplosionen trummas vidare och dess förespråkare ser mer utrymme när Björklund försvagas. Det är personkampanjen mot honom som börjar ta samma proportioner som kampanjen mot Palme. SKL har från första början raggat föreläsare som snackat skit om honom och lärarutbildningarna har dundrat ut budskapet om att det han gör är gammalmodigt. Jag tror att han gjorde sitt avgörande taktiska misstag i samband med katederundervisningsdebatten, ordet är för befläckat av de som velat klanka på andra och kan inte åtevinnas. Jag hör till de som är djupt pessimistiska om svenska skolans framtid och jag pratar inte om atlantångare som är svåra att vända utan om Titanic där ingen lyssnade på varningens rop förrän det var för sent att svänga. SKL har dessutom kapat kopplingen mellan ratt och roder.

    SvaraRadera
  7. Jan, jag ser nog inte riktigt lika mörkt på framtiden. En lång tid var det omöjligt att kritisera kommunaliseringen. Nu är ett återförstatligande en klar om än inte nära förestående möjlighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den framtida skolan kommer inte att stanna vid nationsgränsen på samma sätt. De globala möjligheterna är alldeles för starka för det. Även Finland kommer att tvingas bort från den likvärdiga skolan för de globala möjligheterna är kommersiella och kommer att utnyttjas av de med bra förutsättningar i första hand. Enhetskolan blir en historisk parantes. Finland är ändå vinnare. Finland kommer ändå ha ett golv av en kraftfull miniminivå för sina elever genom sin skolsatsning, genom sitt val att utveckla lärarna istället för att skälla på dem. ALLA elever kommer ha en bra utbildning i botten. När de olika möjligheterna väller in har alla en chans.

      Björklund har vridit om ratten åt rätt håll, åt Finlands håll men SKL, lärarutbildning och skolforskning gör gemensam aktion för att hindra någon kursändring. Ingen kursändring syns i praktiken än. Isberget som sänker en gemensam grundskola är fortfarande rakt framför oss och ett förstatligande kommer att göras för sent för att avvärja någon kollision.

      Radera
    2. Jag tror att skolan måste kapsejsa innan det blir någon förändring. SKL och lärarutbildningen borde lära av påven att inte avgå vid sitt frånfälle. Tänk att självaste Vatikanen är mer reformvänligt än skolväsendet i Sverige!

      Radera
  8. Jag tror att de strömningar som dyker upp under #skolvåren signalerar vart vi är på väg med skolan. Tankarna som finns där handlar inte om att alla ska få samma utbildning. Jag hoppas att det är de positiva delarna i denna trend som blir starka. http://skolvaren.se/

    SvaraRadera
  9. När ska man från politikerhåll inse att den förda skolpolitiken är en återvändsgränd. Alla pratar om de olika reformer som har genomförts av politiker de senaste 20-30 åren men jag vill snarare kalla det för en kulturrevolution av det sämre slaget. Många pratar om att det är svårt att vända en atlantångare men har det inte slagit någon att det går att lägga i backen. "Gör om gör rätt!"

    Jan Forsman

    SvaraRadera
  10. Ett utmärkt inlägg Helena och jag gillar särskilt slutklämmen.:-)

    Jag upplever ofta att man blandar ihop äpplen och päron i skoldebatten. Kan inte en likvärdig skola med en självständig lärarkår vara anpassad till det samhälle vi lever i och förändras på det sätt som krävs med tanke på det paradigm vi genomgår? En utmaning givetvis, men har vi råd att tappa bort frågan om en likvärdig skola medan vi lägger i backen? Ser katederundervisning ut som det gjorde på 1960-talet? Nej naturligtvis inte, men har vi råd att tappa de elever som inte får hjälp med sina projektarbeten hemifrån? Många elever behöver mer lärarledd undervisning för att klara sina studier. Det innebär självklart heller inte att undervisning inte kan varieras och/eller att läraren inte utmanar eleven att gradvis arbeta mer självständigt. Lärarledd undervisningen vidare är oftast inte detsamma som förmedling av kunskap. Meningslösa fakta är meningslösa, men är alla fakta meningslösa? Verkligen inte! Vi har inte råd att tappa bort alla de som inte fått med sig de grundläggande fakta hemifrån som bildar det sammanhang som krävs för att sätta in ny uppsökt fakta i. Jag vill ha en modern likvärdig skola och ett modernt samhälle där så många som möjligt får möjlighet att själva välja och forma sina liv.

    SvaraRadera
  11. Tack för medryckande brandtal, Gertie! Jag håller med om allt du skriver. Men jag undrar litet över det där med meningslösa fakta. Jag lärde mig inget som jag efteråt har uppfattat som meningslöst i skolan. Det mest meningslösa jag har varit med om har handlat om att förbereda sig för framtiden. Kvällskursen i Basic på den tid då man trodde att alla som inte lärde sig grunderna i programmering skulle halka av framtidsvagnen. Tvådagarskursen i office-paketet som var obligatorisk för alla lärare i Norrtälje kommun - två dagar för att lära sig sådant vi antingen redan kunde, eller lätt själva hade klurat ut med användande av hjälpmenyerna. Allmänbildning är aldrig fel, att lära sig det man behöver just då är aldrig fel, att lära sig enligt någon teori om en okänd framtid - till det är jag mer tveksam.

    SvaraRadera