Några månader senare visade det sig att rektorn
hade tolkat tidsandan korrekt, för i förslaget till lärarutbildningsreform drog
man kraftigt ner på tiden för ämnesstudier till förmån för pedagogik och
didaktik. Dessutom rekommenderade man att en tredjedel av utbildningen skulle bli gemensam för alla blivande lärare oberoende av stadium.
Fördelarna med förslaget är
uppenbara. Den gemensamma tredjedelen gör det betydligt lättare för lärare att
flytta mellan nivåer. Under en uppflyttande babyboom kan först gymnasielärare
tjänstgöra på lågstadiet och längre fram lågstadiekollegorna på gymnasiet.
Rekryteringen kan också underlättas om man drar ner på de svåra och krävande
ämnesstudierna där många blir utslagna på grund av bristande förkunskaper,
intellekt och analysförmåga.
Reformen kan också bli ett vapen mot katederundervisningen. Har man tillräckligt grunda ämneskunskaper kanske man har förstånd att hålla tyst under lektionerna.
Reformen kan också bli ett vapen mot katederundervisningen. Har man tillräckligt grunda ämneskunskaper kanske man har förstånd att hålla tyst under lektionerna.
Nej,
det är ingen tvekan om att reformen skulle innebära betydande fördelar. Ändå
vill jag hävda att den inte är tillräckligt djärv och framsynt. Om undervisning
skall ersättas av handledarskap och handledarskapet fungerar bäst när
kunskaperna är grunda, varför inte då låta eleverna handleda varandra? Tvåorna
kan bistå ettorna i deras läsinlärning, sjuorna kan finnas till hands när sexorna
lär sig grunderna i tyska och åttorna kan hjälpa sjuorna med
kemilaborationerna.
För det första skulle vi säkert nå nya, häpnadsväckande resultat på det sättet, för det är ju allom bekant att man lär så länge man har elever. För det andra skulle vi få Europas mest kostnadseffektiva och progressiva skola. För det tredje skulle hela landet få en konkurrensfördel om arbetsmarknaden fick tillgång till lärarna, en yrkeskår som ödmjukt kröker rygg inför usel arbetsmiljö, låg lön, oavlönat övertidsarbete, ständigt föränderliga arbetsuppgifter och en arbetsgivare som får 1800-talets patroner att framstå som lyhörda filantroper.
För det första skulle vi säkert nå nya, häpnadsväckande resultat på det sättet, för det är ju allom bekant att man lär så länge man har elever. För det andra skulle vi få Europas mest kostnadseffektiva och progressiva skola. För det tredje skulle hela landet få en konkurrensfördel om arbetsmarknaden fick tillgång till lärarna, en yrkeskår som ödmjukt kröker rygg inför usel arbetsmiljö, låg lön, oavlönat övertidsarbete, ständigt föränderliga arbetsuppgifter och en arbetsgivare som får 1800-talets patroner att framstå som lyhörda filantroper.
Det här skrev jag 1999. Inte för sent att följa receptet än. Nu kan vi ju dessutom komplettera elev-handledarna med datorer - och vad det lider kanske med robotar.